Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGONDEFEMTE KAPITLET.
KARL DEN TOLFTES MINNE.
Lärorikt är att granska det sätt. hvarpå utmärkta
persouer bedömas af olika tidehvarf och partier. Detta
fäller i synnerhet Karl den tolfte, och är en följd icke
blott af skarpt framträdande motsatser i lynne,
uppförande och öden, utan ock deraf, att man velat i
honom se fullständigaste uttrycket af en verldsåsigt,
som under vexlande skiften blifvit med mycken ifver
än beprisad, än ogillad.
Den nära förbindelse, som i lifvet fastade honom
vid Görfz. har också efter döden sammanknutit deras
minnen. Enhvar, som velat i allo försvara konungen,
har måst göra detsamma med gunstlingen. Enhvar,
som velat angripa den sednare, har nödgats rigla sina
vapen också mot den förre.
Låtom oss betrakta dessa vexlingar i det
allmänna tänkesättet.
OMDÖMEN ÖFVER KARL DEN TOLFTE VID OCn STRAX
EFTER IIANS DÖD.
Det är vid konungars frånfälle vanligt, att, om
ej af andra orsaker, så åfminstoue å ämbetes vägnar
och för anständighetens skull blifva en mängd tal
hållna, verser skrifna och skådepenningar präglade;
alla mer eller mindre vittnande om kärlek till den
bortgångne och om sorg öfver hans bortgång. Dylika
företeelser utgöra dock inga säkra bevis på den
verkliga sinnesstämningen. Betydelsefulla i sådant fall äro
endast de frivilliga uttrycken af en oberoende
allmänhets tänkesätt. Dessa voro vid nämnde tillfälle af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
