- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
7

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle komma ned frän Svealand till Håkans bjelp. Harald
förfogade sig derföre Göta elf utföre hem till Norrige igen,
och fingo Westgötarna sedan vara i fred för hans anfall.

FJERDE KAPITLET.

OM KONUNG INGE DEN ÄLDUE.

Konung Stenkil lemnade efter sig vid sin död (1066)
tvenne söner, Inge och Halstan, men, som de voro mycket
unga, togs Håkan Röde till konung. Om honom är ej
stort dttr förtälja, men efter hans död (1079) blef Inge
konung. Han var en stark och storväxt man såsom hans
fader, *konung Stenkil. Hans drottning, som hette Mö,
var af hög inländsk slägt, och hennes broder, Sven, stod
uti ganska stor gunst hos konungen.

Denne Inge var en mycket ifrig och nitisk kristen.
Likasom de förra kristna konungarna ville han ej bo vid
Uppsala för de många afgudaoffrens skull, utan uppehöll
sig uti Sigtuna eller Björkö. De förra konungarna hade
likväl måst vara tillstädes vid de årliga stora offren i
Uppsala, men detta ville konung Inge ej heller göra.
Tvärt deremot lät han afskaffa afgudatjensten, hvar han
kunde, och befallte, att folket skulle antaga kristna läran.
Hedningarna blefvo mycket uppretade häröfver och stämde
ting med konungen, då de föreläde honom tvenne vilkor,
nemligen: att han skulle antingen blifva vtd landsens lag
och gammal sed, såsom hans fader konung Stenkil, eller
också lemna ifrån sig konungamagten. Men konung Inge *
svarade frimodigt: det han ingalunda ville förkasta den
tro och lära, som han ansåg rättast. Härvid vredgades *
hedningarna och började att under skrik och rop kasta
stenar emot konungen, drifvande honom sålunda från tinget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free