Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Littauerna. De voro också nu inbegripna i ett häftigt
krig med dessa sednare. Något efter Karls anländande
kom det till en ganska stor strid emellan svärdsriddarna
och hedningarna, och voro de sednare långt talrikare. Före
stridens början frågade en af riddarne junker Karl, om
han ville gå med uti striden eller bida hemma. Men
junker Karl svarade sig vilja med uti striden, och kunde
han der väl göra någon hedning omak. Vore det honom
ock bestämdt att der falla, så finge han himmelriket och
hade ej derpå något förlorat. Slaget började och blef
ganska häftigt, så att blodet stod Öfver föttema på de
stridande. Junker Karl kämpade manligt och tappert
liksom svärdsriddarna; men, emedan hedningarna voro mycket
Öfverlägsna, så började slutligen manfallet att vända sig
på de kristnas sida. Då ropade en af riddarne till junker
Karl, att han skulle fly ur striden, emedan det var intet
hopp om seger mera. Junker Karl såg sig omkring, och
svarade: »Icke ser jag någon af eder fly; hvar före gifven
j mig då ett så skymfeligt råd!» Men riddaren sade:
»jDet skolen j förståj junker! att vi ordensbröder hafva
»svurit den ed, att ej frukta döden eller fly för hedningar,
»om vi också ’ blott vore tre mot hundrade. Och veta vi
»för visso af Skriftens heliga ord, att den kittel, som
»kokar i helfvetet, är hedningarnas del: men vi höra
»Herran till, och ej förr hinner vårt blod kallna på
»jorden, än vår själ kommer in i himmelrikets glädje.»
Då svarade junker Karl: »Den samma förhoppning har
»också jag; och hafven j svurit en sådan tapperhet, s&
»är den ock mig i blodet buren. Derföre må ingen af
»øder fly! Det skolen j veta, att jag ej heller ämnar mig
»dertill!» Härefter började ban åter strida med mycken
frimodighet, och blefvo der sedan sammandragna och brända
stora högar af hedningar, som fallit för hans hand. Men
slutligen blef han dock öfvermannad och föll der tillika
med alla de riddare, som hade varit i striden.
Då detta berättades för Birger Jarl, sade han till sin
hustru: »Gud hafve hans själ i himmelrik! men väl var,
»att vi blefvo skilda åt.» Derpå lät han fira junker Karls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
