Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till trälar och lifegne hos de rikare, mot det vilkor, att
af dem blifva till sin död försörjda. Sädana kallades
Gåfvoträlar. Men Birger Jarl förböd äfven detta,
tyckande det vara ingalunda rätt, att den ena menniskan skulle
vara den andras träl. Äfven hade det varit vanligt, att,
då något skepp förliste, blef det af strandbyggarfta
plundrad t, hvarpå de räddade gjordes till slafvar, emedan
strand-boarna1 trodde eller låtsade tro skeppet vara ett
vikingaskepp. Skärgårdsfolket ville på sådant sätt handtera alla
skeppsbrutna, fastän vid denna tiden folken vid alla
stränder kring Östersjön blifvit kristnade, och vikingarnas
plundringståg upphört. Detta omenskliga bruk sökte Birger
att afskaffa och understöddes häri kraftigt af de andelige.
Ja erkebiskopen gaf 100 dagars aflat åt dem, som hjelpte
de skeppsbrutna. Den åter, som plundrade dem, skulle
jemnte alla sina sockneboar bannlysas, och om plundraren
dpge under bannlysningen, skulle hans kropp kastas i
hafvet. Genom dessa och flera dylika författningar
befordrade jarlen mildare seder och rättrådigare tänkesätt
ibland folket, och äfven den yttre samhällslefnaden hade
så småningom antagit ett finare skick. Eldstäderna voro
förut på en stor häll midt på golfvet, och röken
utsläpptes genom en lucka i taket. Nu började spisar med
ordentlig rökgång att uppföras uti salshörnen. I stället för
dryckeshorn begvnte man att nyttja bägare eller remmare*
som de kallades, och utländska finare kläder (fommo
småningom i bruk.
ELFTE KAPITLET.
BIRGER JARL ANLÄGGER STOCKHOLM.
Många gamla sågner finnas om Stockholms
anläggande. Allmogen förtäljer uti en gammal visa, att en
fiskare hos biskopen i Strengnäs fick en gång en så stor
och vacker lax, att han tyckte den vara biskopen alltför
god, utan sade, som det står i visan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
