- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
55

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blef han slutligen fången och hölls uti ständigt och strängt
förvar på Nyköpings slott. Emedlertid hade Waldemar
efter Sofias död lefvat med en qvinna, benämd Kristina,
sedan med Katarina, och sist med Lucrafdis, tröstande sig
sålunda med qvinnogunst Öfver förlusten af sin krona.

FJERDE KAPITLET.

FOLKUNG ARNES UPPROR (1278).

Straxt efter sitt uppstigande på tronen friade konung
Magnus till en skön och mycket dygdig prinsessa, benämnd
Hedvig af Holstein, och firade straxt sin förmälning med
henne. Genom denna slägtskap, samt genom Magnus’s
tillgifvenhet för prakt och främmande seder, inkommo
många utländningar i riket, och erhöllo konungens gunst
i bög grad. Så hade hertigen, Petter Porze af Halland,
mycket anseende på denna tiden, och var så mägtig, att
han en gång böd konungen till sin gäst på Axevalla slott,
och höll honom der fången, tills han gjorde anstalt om
att betala sin skuld till danska konungen; men detta
oak-tadt förblef Porzen sedermera i lika stor nåd hos konungen.

I ännu större anseende steg en annan dansk man,
benämnd Ingemar, hvilken gick ända derhän, att han fick
en af konungens slägtingar till gemål, och dertill ganska
stora förläningar i riket. Som nu denne Ingemar också
uti artighet och alla ridderliga öfningar öfverträffade de
svenska ädlingarna, så fattade många af dem stort hat och
mycken afund till honom, i synnerhet, som han uppförde
sig ganska öfvermodigt mot dem. De som mest harmades
häröfver voro Folkungarne, hvilka ännu vore mycket
mägtiga i landet. De klagade hos konungen Öfver hans
förkärlek för utlänningar; och till herr Ingemar sade de rent
ut, att de gerna ville veta, hvar före konungen drog
honom så öfver deras hufvud? Och skulle herr Ingemar
det föståj att de voro jemndogande med honom; ty
ämnade de icke längre detta lida. Men herr Ingemar svarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free