Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KONUNG MAGNUS LADULAs’S LAGSTIFTNING.
Konung Magnus var en mycket sträng och
allvarsam herre uti allt, som angick lagarna och lydnaden mot
dem. Han vidmakthöll och skärpte de af hans fader
Birger Jarl stiftade fyra fridslagarna; och Folke Algotson,
hvilken bortröfvade en svensk jungfru, benämnd Ingrid,
som var förlofvad med danska riksdrotset, måste, emedan ’
han sålunda brutit qvinnofriden, ej allenast sjelf rymma
riket, utan äfven flere af hans anhöriga, hvilka dessutom
fingo erlägga stora böter, ehuru de voro mycket mägtiga
och rika.
Ar 1280 höll konungen en herredag i Skenninge,
der flera vigtiga beslut togos. 1. Fjorton dagar före och
fjorton dagar efter konungens närvaro på hvarje slälle
borde derstädes frid hållas. Detta kallades konungsfrid.
2. Alla oqvädinsord och förolämpningar emot konungens
hirdmän eller dem, som voro i konungens hof, voro
strängeligen förbudna. 3. Den, som blifvit förolämpad, skulle ej
sjelf hämna sig, utan lagligen söka sin veder part. 4.
Enkor och faderlösa barn ansågos ställda ijnder konungens
synnerliga beskydd, och den, som dem förolämpade,
belädes med högre straff. 5. För att för riket minska folkets
kostnader vid herredagar och de förnämas resor, stadgades
buru stort sällskap hvar och en fick föra med sig, neml.:
en hertig 40 hästar, en biskop 30 hästar, konungens
rådsherre 12 hästar, en riddare och en kanik 4 bästar
o. s. v.
En annan herredag lät konungen sammankalla till
Alsö 1285. Här utgaf han en mycket sträng förordning
mot våldgästning. Uti hvar by tillsattes en gästgifvare,
som egde att bestämma, hvilken bonde skulle herbergera
hvar resande, och den, som undandroge sig denna sin pligt,
skulle böta tre mark; men den resande, som ej betalde
sin förtäring, eller ännu mera den, som med våld fråntog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
