Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flådde de kristna, drogo inelfvorna ur dem ocb marterade
dem på det grymmaste.
Dessa alla grufligheter beslöt marsken att hämma,
samlade derföre tillhopa en krigshär och seglade med den
(1293) till Karelen. Det var då ingen vån för
hedningarna att göra motstånd, utan de blefvo snart
underkufvade. För att hålla dem i ordning uppbyggde marsken
slottet Wiborg, inläggande der en stor hop krigsfolk,
hvarförutan biskop Petrus från Westerås, som åtföljt tåget,
arbetade ifrigt på folkets omvändelse. Men, som Ryssarne
hade gjort Karelerna bistånd uti denna striden, så angrep
marsken dem och intog deras fästning Kexholm, der han
satte Sigge Lake till slottsherre, hvarefter marsken reste
hem igen; och är detta första gången, som svenska och
ryska magterna varit i strid emot hvarandra.
Vid hemkomsten blefvo många och stora
högtidligheter, emedan först konungen af Danmark, Erik Menved,
firade sitt bröllop (1296) uti Helsingborg med konung
Birgers syster Ingeborg, och sedan stod uti Stockholm
(1298) konung Birgers bröllop med prinsessan Märta,
danska konungens syster. Det var då mycken prakt och ståt
att skåda, som de gamla krönikorna beskrifva det.
Brudefolket och hofvet voro klädde uti baldakin[1] och blyant[2],
hästarna betäckte med sindal[3] och der fanns icke
allenast mjöd, öl och kirsedrank rikeligen, utan äfven vin,
både rödt och hvitt. Det hördes ock mycket ljud af
pipare och bombare[4] och trompare, så väl vid dansen, som
vid tornerspelet. Konungen satt under en tronhimmel,
åskådande striden, och såg man der så tappra och höfviske
riddare, att Gavion och Percival[5] skulle ej hafva skickat
sig bättre. Men förnämst ibland alla var dock hertig
Erik, ty han tycktes ej allenast den vänaste och raskaste,
utan äfven så höfvisk och mild som en himmelrikets
engel; och alla, som honom der sågo, bådo väl för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
