- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
73

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dessutom öfverföllo och nedhöggo de alla Danskar, som
aflägsnade sig från hufvudhören. På detta sätt gick det
genom hela Småland. Vid Holaveden ämnade väl
hertigarna att göra allvarsamt motstånd; men då Matts
Kettilmundsson red framför hären, snafvade hans häst och
störtade ned med sin ryttare, så att fanstången, som han
bar, bröts i stycken. Detta tycktes vara ett ondt förebud,
hvarföre hertigarna ej vågade någon strid, utan drogo sig
än vidare undan. Så kommo slutligen båda konungarna
till Nyköping, som de företogo sig att belägra. Men der
rönte de ett så starkt motstånd, att, fastän de lågo hela
tre månader för slottet, kunde de likväl icke intaga det.
Emedlertid började danska krigshären att längta hemåt,
och slutligen saknades också alla lifsförnödenheter i det
utplundrade landet; hvarföre konung Erik nödsakades hastigt
draga tillbaka ned till sitt land igen, utan att med så
mycken kostnad hafva något vunnit. Men året derpå
hölls ett möte uti Helsingborg, der förlikning träffades på
det vilkor, att konung Birger skulle erhålla en tredjedel
af riket, och en uppriktig förening skulle vara mellan
bröderna; och var detta den tredje förlikningen.

ÅTTONDE KAPITLET.


OM FJERDE KRIGET.



Efter denna tiden lefde konung Birger utan mycket
anseende uti sitt rike, och hände det understundom, att
hans undersåtare ej ville utgöra full skatt till honom. En
gång for han till Gottland med en liten här, för att af
de rika Gottlänningarna tvinga sig till större skatter än
förut, men det hände sig så olyckligt, att han sjelf blef
slagen af dem och tillfångatagen. De släppte honom väl
strax hem igen, men gåfvo honom ej större skatter än
förut, och tyckte alla, att konungen den gången hade gjort
en snöplig färd. Hertigarna deremot voro i mycket
anseende genom den stora prakt, de förde, särdeles hertig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free