Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingegerd nu var abbedissa. Hon Ifli ioskrifva aig bland
nunnornas antal, och vid afresan kysste bon alla dessa
pä handen med mycken ödmjukhet. Likväl var hon ej
så helig i sjelfva verket, och det var ett allmänt rykte,
att hon pä ett förtroligt sött umgätts både med abboten
i SorÖ och med Abraham Brodersson,’ samt haft arfvingar
med båda. Hennes girighet lockade henne också ibland
att glömma sin försigtighet. Då t. ex. erkebiskop Henrik
i Uppsala dog, testamenterade han alla sina penningar och
dyrbarheter till domkyrkan. Alltsammans inpackades uti
en stor kista, som lades pä en kärra* och domprosten
Andreas satte sig sjelf på lasset, att det så mycket säkrare
skulle komma riktigt till kyrkan. Men på vägen kom
drottningens fogde med en hop knektar och anföll tåget.
Domprosten kastades af lasset och kistan bortroffades och
blef ej någonsin lemnad tillbaka.
Af Danskarna var Margareta mycket älskad och
berömd, men icke så af Svenskarna. Dessa påstodo, att hon
gynnade Danmark på Sveriges bekostnad, emedan bon
hatade Svenskarna för allt det onda, de tillfogat hennes
man, konung Håkan, samt hans far, Magnus Smek. Hon
berättas också hafva gifvit Erik det rådet, att föda sig
af Sverige, kläda sig af Norrige, men försvara sig med
Danmark. Då Svenskarna beklagade sig Öfver, att bon
lemnat deras slott och fästen åt utlänningar, tvärtemot
hennes löften och bref, säges hon hafva svarat, gäckande:
Bevaren j mina bref, jag skall nog bevara edra slott!
Men dessa hennes främmande fogdar, eller, som de nu
kallas, landshöfdingar, hushållade på ett ganska grymt och
obarmhertigt sätt med Svenskarna och uppväckte
dymedelst mycket missnöje. Detta ökades äfven genom de nya
skatter, drottningen pålade. I synnerhet harmades
bönderna öfver en afgift, som hon lade på hvart och ett
kreatur; och emedan denna räknades efter djurens svansar,
så kallades den af bönderna med speordet drottning
Margaretas rumpeskatt. Men utaf alla skatter var
fémion-marks-hjelpen den drygaste. Den pålades för att igenlösa
Gott land, som var pantsatt af Albrekt åt bärmästaren i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
