- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
129

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

©gendom på några skutor, tände eld pä slottet, och seglade
sjelf undan till Stockholm. Dit hade Engelbrekt
emedler-tid kommit för att belägga slottet. Den dervarande danska
fogden, Hans Kröpelin, var en både förståndig, rattvis och
mild herre, så att han var mycket älskad af folket. Med
honom gjorde Engelbrekt stillestånd till hösten, emedan
han ej såg sig kunna intaga det väl befastade slottet, och
Hans Kröpelin ingalunda vilie utan nödtvång lemna bort
sin konungs borg. Derpå for Engelbrekt till Örebro, der
slottsfogden dagtingade på sex veckor. På samma sått
gjorde slottsfogden på det nybyggda Nyköpings slott.
Derefter kom ordningen till Ringstaholm utanför Norrköping.
Fogden Henrik Styke tyckte slottet genom dess belägenhet
på en ö vara ointagligt, och trotsade derföre Engelbrekt,
som började dess belägring. Men medan den påstod, fick
Engelbrekt höra, att biskoparna och rådsherrarna voro
församlade i Wadstena. Han rider derföre hastigt dit med
1,000 utvalda män, uppträdde och föreställde dem huru
alla rikets konungar allt efter Magnus Ladulås’s död hade
föga frågat efter rikets och folkets bästa, utan blott sitt
eget. De hade varit herrar sig 4ill godo, men ej landet,
hvilket de med orättvisa skatter och pålagor utarmat och
med utlänningar upp fy Ut, synnerligen konung Erik; ty
hade nu Engelbrekt föresatt sig all göra riket denna plåga
qvitt, och bad herrarna vara honom deri behjelpliga.
Desse svarade, att de ingalunda kunde bryta den trohetsed,
de gifvit konungen, och att de således ej kunde biträda
Engelbrekt. Han invände åter, att deras ed och trohet
berodde på konungens, hvilken åter hade i så margfaldig
måtto brutit deremot, att de med godt samvete kunde
öfvergifva honom. Men rådet nekade ändå. När således
Engelbrekt eller flera förnyade försök att i godo vinna
dem, fann dem obevekliga, slog han på en annan sträng.
Han bedyrade det allvarligen, att de skulle antingen upp*
säga konungen all tro och huldhet, eller skulle det ko9la
dem deras lif och gods. Derpå fattade han biskopen i
Linköping, Knut Bosson Natt och Dag, i kragen för att
Fryxellt Ber. 11. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free