Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nattens mörker varade. De gingo då till slottet, och
Albrekt Peccatel tvingades att ropa och begära komma straxt
derin, ty han hade ett ganska angeläget ärende fr&n
Engelbrekt. Men slottsfogden svarade upp ifrån borgen, att
Albrekt finge bida der nere tills dager, ty slottsporten
öppnades ej denna natt. Då slottsfogden ingalunda kunde
bäruti bevekas, lät Måns Bengtsson bortröfva allt, hvad
Engelbrekt och hans tjenare egde nere i staden, hvarpå
han reste tillbaka till Göksholm. Som de likväl fruktade
för allmogens hämnd, så flydde Måns Bengtsson och hans
fader undan till Ringstaholm, sedan de förut släppt
En-gelbrekts enka och barn lösa igen.
Snart utbredde sig rundt omkring uti nejden
underrättelsen om det föröfvade mordet. Bönderna strömmade
i raseri till Göksholm, för att hämnas på mördaren; men
ban hade redan flytt bort, och hans tjenare försvarade det
höga fast murade slottet, så att bönderna ej förmådde
deremot uträtta något; men utanför slottet uppbrände och
förstörde de allt. Emedlertid låg Engelbrekts lik qvar på
holmen. Bönderna skyndade dit, och under strida tårar
upptogo de den älskade böfdingens söndersargade kropp,
förde honom till Mellösa kyrka och begrofvo der under
klagan och sorg honom, som var deras enda skydd och
hjelp, då de alla förtrycktes. Sedan, sökande ett
ansenligare hviloställe åt sin höfding, förde de hans lik till
Örebro, hvarest det blef nedsatt uti stadskyrkan; och så
fast var tron på hans oskuld och redlighet, att munkarna
påslodo, det underverk skedde vid hans graf, liksom vid
ett helgons.
Karl Knutsson blef genom Engelbrekts död fri från
en farlig medtäflare om bögsta magten, och tyckte derföre
ej illa om Måns Bengtssons gerning. Ja, han utgaf straxt
ett påbud kring hela riket, att ingen skulle antasta eller
ens förklena Måns Bengtsson för denna sakens skull. Men
denne blef dock icke ostraffad. Snart kände han den
bittraste ånger öfver sin illgerning; ja han ville i förtviflan
deröfver mörda sig sjelf, om han ej hade blifvit hindrad.
Emedan han af Danskar blifvit härtill förledd, hatade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
