Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti Stockholm höH han ett stort och lysande hus, ocb
eho, som ville, var välkommen till hans bord; ocb
emedan han både ville och gonom sina stora förlflningar kunde
löna sina tjenare battra än andra, sä skyndade den stora
hopen, som söker mat och penningar, till honom, och han
fick en väldig skara af sådana vänner oeb anhängare.
De andra herrarna afundades i tysthet hans magt, likväl
vågade de icke slort låta förmärka sig, ty de betraktade
honom såsom ett försvar mot Engelbrekts parti och
bönderna, hvilkas tilltagsenhet de fruktade.
ANDEA KAPITLET.
OM KARL KNLTS80N OCH ERIK PUKE.
Alltifrån riksföreståndare-valet i Stockholm (1436),
hade Erik Puke byst ett stort agg till Karl, och efter
Engelbrekts död kunde han ännu mindre fördraga honom,
ty Puke sjelf ville blifva den förnämste. Redan före En«
gelbrekts död, hade Erik Puke och åtta af hans svenner
gått en dyr ed derpå, att vid tillfälle mörda marsken, och
försökte de det. flera gånger, men Karl kom alltid lyckligt
undan. En gång voro rikets råd tillsammans uti
Svartbrödraklostret i Stockholm och Erik Puke kom också dit
med sina sammansvurna och ämnade utföra mordet. Han
tilltalade derföre marsken hårdeligen, sägande: »Karl Knuts*
son, kalla hem dina stöfvare, eljest slår jag dem öfver
näsan. De locka bort från mig mina tjenare.» Hfirmed
menade han, att Karls tjenare med löften om högre lön
bortlockade Pukens. Mareken svarade saktmodigt: att om
Puken egde ait beklaga sig öfver någon af marskens
tje-narej så skulle densamma stå tiU rätta för rådet, och,
der han befunnes skyldig, aldrig mer äta marskens bröd.
Men Erik svarade med vredt mod: »Vi skiljas aldrig åt
med godo; utan skola vi och våra svenner mötas åt i
marken, och den som då får öfverbanden, skall råda öfver
den andra,» Karl Knutsson svarade: mtt de ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
