Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som varit en stor sjöhjelte, och ’sedan en af Engelbrekts
ifrigaste anhängare. Han samlade sina vänner och
tjena-re utanför staden och höll till dem ett häftigt tal om
marskens orättvisa och girighet. Sedan red han in till
Söderköping, der han i mångas närvaro öfverföll marsken
med svåra förebråelser och hotande ord; men denne lät
på stunden gripa och följande dagen afrätta Broder
Svensson, och gjorde så ett hastigt slut på denna oro.
Erik Puke fortfor med sina stämplingar mot marsken,
oaktadt han hade fått så mycken hjelp af honom vid
Söderköpings herredag. Han begärde en gång, att lian och
Karl Knutsson med endast några få män skulle komma
till samtals; men marsken undvek detta, emedan han fått
veta, att Puken hade lagt 100 man i försåt på hans väg.
Detta oaktadt trodde Karl sig ännu kunna vinna Eriks
vänskap och gaf honom ytterligare hela Helsingland uti
förlä ning; likväl var Puken honom lika hätsk och på en
resa i Westmanland fann Karl alla bönderna fiendtliga och
af Puken uppretade mot sig. Slutligen, då han anländt
till Köping och hade redan gått till sängs, kom hans
köksmästare in och berättade, at,t Erik Puke hade gjort folket
i Rekarne upproriska, och vore nu med sin bär blott två
mil från Köping, der han ämnade öfverraska Karl i natt.
Men Karl tycktes hafva säkrare underrättelser, ty han
fruktade Puken ingalunda, utan lade sig roligt att sofva.
Dagen derpå, då Karl var på vägen till Arboga, mötte
han två härolder, som öfverlemnade honom Pukens öppna
fejdebref, hvilket lydde sålunda: tiVet det Karl, att vill
du mig något eller hvad danneman vill mig något, då
finner han mig i Arboga och förbarme sig der Gud öfver,
att jag må ej blifva i mak på min gård/ ty jag aldrig
vet, när jag varder stekter, styfder eller liflös. Då skall
du veta, att till den dag, det varder bättre oss emellan,
ån det nu är, då vet det, att hvar jag dig finner eller
någon, der dig tillhörer, då vill jag göra det så som \mig
bör göra emot min rätta fiende. Det vet Guds helga blod
väl, att jag hade otänkt görat; och skall du veta, att den
dag, som sagder var mellan Bengt Stensson och mig, ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
