Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
KARL KNUTSSON, KONUNG.
Då Kristofer dött, togos båda bröderna Bengt och
Nils Oxenstjerna till riksföreståndare, och denna slägt
blef nu ganska mägtig, emedan Bengts son, herr Jöns
Oxenstjerna, blef erkebiskop efter Nicolaus, som dog af
sorg Öfver Kristofers död, och öfver de oredor han nu såg
förestå fäderneslandet. Likväl hade Oxenstjernorna ej nog
magt ett göra någon af sig till konung, utan ville i dess
ställe upprätthålla Kalmare-unionen, hvaruti de
understöddes af Wasarna. Deremot höllo både Bonde- ocb
Bjelke—slägterna med Karl Knutsson, som nu skyndade hem
från Finnland, med åttahundrade riddare. Redan förut
gingo öfver hela riket många rykten om flerfalldiga
spådomar och uppenbarelser, att Karl skulie blifva konung.
Hela denna vår hade varit en hård torrka och allt landet
fruktade en förfärlig missväxt, men samma dag, den 23
Maj, som Karl kom till Stockholm, föll ett rikligt och
uppfriskande regn på den förtorkade jorden; och
menigheten, som häruti igenkände Karls fordna lycka, och trodde
sig se Guds synnerliga välbehag, blef honom så mycket
mer tillgifven. Fåfängt var derföre allt Oxenstjemornas
och Wasarnas bemödande att få någon af de sina till
konung, fåfängt deras försök att uppskjuta valet och
förnya Kalmare-unionen. Fåfängt var det slutligen, att Jöns
Bengtsson reste bort, troende, att man ej skulle våga
företaga konungaval utan erkebiskopen. Sjuttio valherrar
gingo tillsammans; Karl Knutsson och båda
Oxenstjernorna sattes på förslaget; men när röstningen för sig gått,
hade dessa tillsammans fått åtta, men Karl ensam
sextiotvå röster. Folket ropade då högt, att det ej ville hafva
någon annan konung, och gingo så alla in i storkyrkan
och sjöngo Te deum laudamus. Erkebiskopen kom och
förenade sig med Karl, hvilken nu jemte sin drottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
