- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
168

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så voro många uridersåtares hjertan vanda ifrån konung
Karl; och hans gamle ovän, erkebiskopen Jöns Bengtsson
med sina slägtingar passade blott på tillfälle att låta deras
inrotade hat bryta ut mot honom. Men Karl förlitade sig
på sina stora rikedomar, på sina boftnän’, af hvilka hat*
hade ett då för tiden ovanligt stort antal, nemligen
2000, och derpå, att han innehade alla slotten» Likväl
fick han snart erfara, bura- svag den regering’ är, som ej
stödes på undersåtares trohet och tillgtfvenhet.

Då Danskarna nu ej mer behöfde frukta den förfär—
lige Tord Bonde, inbröto de under Måns Gren, intogo hela
Öland, Borkbolm och belägrade Kalmar. Karl skyndade
ned mot dem och gaf erkebiskopen det uppdrag att samla
mera krigsfolk uti Uppland och nedsända till konungen.
Nu tyckte Jöns Bengtsson, att rätta tiden vore inne, att
störta den af honom så hatade Karl Knutsson, och hade
han redan fyra gånger förut affallit från Karl, men alltid
blifvit med honom förlik t igen efter stora och dyra eder
om framtida trohet. Han sammankallade alla* sina
anhängare och tjenare, anslog på Uppsala domkyrkas dörr ett
bref, hvari han uppsade konungen all tro oeh lydnad, gick
då sjelf upp uti domkyrkan, klädde af sig erkebiskopsdrägten
framför S:t EWks skrin och lofvade, att ej pålaga denna
skrud förr, än lag och rätt åter blefve gällande. De*på
iklädde han sig ett harnesk, satte hjelm på hufvudet, bertrdi
svärd vid sidan och tågade så ut med sin hftry tog Kaols
fogdar till fånga samt plundrade hans gårdar. Sedan drog
han till Westerås, dit han stämde Dalkarlarna sig. till
mötes. Då Karl fick veta denna ofrid, skyndade han sig
med en liten här uppåt landet, ämnande öfverraska
erkebiskopen uti Westerås; men denne passade bättre på sin
tid och Karl blef1 sjelf Öfverruraplad vid Strengnäs* Hans
folk, anfallna, medan de ännu voro halfvakna och ej
h.un-ni4> komma i ordning, blefvo snart slagna- och skingrade,,
och Karl, sgelf sårad, kom med mödia undan på en ga
normal dålig hä9t, åtföljd af endast en tjenare till Stockholm.
Han lät straxt afbränna båda malmarna, för att så mycket
b&ttre kunna uihärda ea belägring. Erkebiskopen kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free