Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty herr Svante var mycket både frikostig och gladlynnt.
Lögn och förtal hatade han mest af allt. D& någon hos
honom talade illa om en annan, lät han alltid tillkall?
den förtalade ocb ställde honom tillsammans med
förtalaren, hvarigenom många svek och oroligheter förekommen.
Tillika var han en ganska from, gudfruktig och lättrörd
herre, sä att man ofta såg honom utgjuta ymniga tårar
under gudstjensten. För alla dessa sina egenskaper blef
han mycket älskad och afhållen af de flesta, och de
ja-kade gerna till att taga en sådan herre och man till
riksföreståndare, i synnerhet som han uti de förra krigen
iijlaggt stor ära, och visat sig vara den man, som för*
mådde kraftigt tillbakadrifva fiendernas våld och skydda
rikets lugn.
Yar herr Svante en s& tapper och dristig man, som
här ofvan bemäldt dr, så behöfdes det också i dessa
oroliga tider. Konung Johan bemödade sig på allt sätt att
återvinna sitt förlorade rike, nyttjande dertill både våld
och list. Våldet kunde väl herr Svante möta med sitt
mannamod och Svenskarnas tapperhet, men listen var
svårare att emotstå. Många af svenska herrarna voro danska
partiet tillgifna; och i synnerhet bemödade sig erkebiskop
Jakob Ulfsson, biskopen i Westerås, Otto Svinhufvud, och
riksrådet Erik Trolle att åter inhjelpa konung Johan.
Härom hölls det ena mötet efter det andra; men alla
blefvo fåfänga. Ofvannämnde herrar lofvade på ett möte
att antingen taga emot Johan som konung eller också till
honom betala årlig skatt af riket; men detta nesliga
beslut bröts med harm af herr Svante, hvilken ej kunde
tillåta, att Sverige blef ett skattrike under Danmark.
Johan hänsköt sin sak till kejsaren, hvilken på denna
tiden ville vara en verldslig domare öfver hela
kristenheten, likasom påfven var en andlig. Kejsaren stämde
herr Svante och svenska rådet för sin kammarrätt; men
dessa föraktade sådant, påstående,v att kejsaren ej hade
öfver Sverige något att befalla. Då förklarade kejsaren
hela riket uti akt, samt dess förnämsta herrar och män
för fogelfria, och ibland dessa gamle herr Sten, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
