Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade och insfinde en skrift, hvari de bådo om nåd fôr
den olycklige. Det var förgäfves. Den påfliga legaten
Arcimboldus och hela rådet lade sig ut för honom. Det
var förgäfves. De ädiasle och förnämsta qvinnorna i
staden, anförda af sjelfva drottningen, gingo slutligen i en
högtidlig och rörande procession upp till Kristian och bådo
knäböjande om nåd och försköning. Det var allt
förgäfves. Dagen derpå blef den olycklige ulan
misskundsam-het halshuggen.
Från denna tid öfverlemnade Kristian sig allt mer åt
sin grymhet och sina vilda böjelser. Han styrdes
förnämligast af Sigbrit, hvilken, efter Dyvikas död, fick ännu
mera inflytande hos konungen. Ingenting afgjordes utan
att hon blef hörd, och hennes mening blef vanligtvis den
gällande. Hon framdrog flera af ringare stånd i konungens
ynnest, i synnerhet gynnade hon mycket Didrik Slaghök,
en Holländare, som förut varit barberaregesäll och var
hennes slägting. Den höga adeln åter och rådet hatade
hon bittert., ocb sökte på allt sätt förödmjuka dem. Ofta
såg man vintertiden en myckenhet af herrar och
konungens högsta embetsmän stå utanför Sigbrits hus och vänta
på konungen, och ingen understod sig träda inom hennes
portar ocb der söka skygd, ehuru de voro genomblötta af
regn, eller måste klappa händerna samman ocb stampa
med fölterna för att ej stelna af köld. JVled sådana
råd-gifvare och sitt eget sinnelag utmärkte sig Kristian nu allt
mer och mer för grymhet. Erkebiskop Walkendorf, som
fordom gjort Krislian först uppmärksam på Dyvikas
skönhet, hade sedan vågat göra hononr allvarsamma
föreställningar om att sända bort Dyvika efter sitt giftermål med
Isabella. Deita kunde Sigbrit aldrig förlåta honom. Han
förföljdes och förorättades på allt sätt af konungens fogdar,
så att ban slutligen måste rymma landet och dog i nöd
och fattigdom i Rom. Kristian begärde Bornholm från
Lunds erkebiskopsstol; erkebiskopen nekade cch gick häldre
i kloster. Krisiian kastade då alla domsherrarna i ett
stinkande fängelse och tvang dem så att afträda, icke end?st
Bornholm, utan mycket mer af erkebiskopsstolens tillhörig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
