- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
224

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommet, att ùtvexlingen af dessa gisslan skulle ske vid
Kungshamn, en udde utanför Blockhusudden. Emedlertid
hade vinden vändt sig ocb med vinden äfven konung
Kristians sinne. Munförråd hade han fått af herr Sten
tillräckligt, vinden var gynnande, och intet hindrade hans
återresa. Men icke nog dermed, att han så trolöst afbröt
de började fredsunderhandlingarna. Han besvarade herr
Stens ädelmod och förtroende med ett ännu nedrigare
bedrägeri. Han sände nemligen en båt, bevärad med 100 man,
till Kungshamn, der den lade sig gömd bakom udden
eller några af de små öarna. Som nu den svenska båten
kom dit, för att i all fredlighet vexla gisslan, rodde den
danska båten fram, bemägtigade sig de svenska herrarna,
ocb styrde med dem till danska flottan, der de straxt
blefvo fängslade. Efter detta nidingsverk hissade konung
Kristian glad sina segel och reste tillbaka till Danmark.
Nu var hans nöd förbi, nu ville han ej mera höra talas
om den fred, ban förut så ängsligt begärde. Han befallte
sin amiral, Severin Norrby, att öfverallt härja på de
svenska kusterna, och kriget med alla dess rysliga följder
uppblossade återigen mellan de olyckliga folken.

SJUNDE KAPITLET.

OM AFLATSKRÄMAREN ARCIMBOLDUS.

Vid denna tiden var det, sompåfvarne drefvo som
argast sitt aflatskrämeri. De påstodo, att de goda verk
och gerningar, som ett helgon gjort, utöfver hvad som
behöfdes för att blifva salig, voro alla påfvens tillhörighet,
och han kunde efter $itt behag använda dem. När
således någon hade fört en ond och elak vandel, så kunde
ban, sade de, af påfven köpa sådana goda verk och
gerningar och genom dem ändå blifva salig. Han erhöll då
från påfven eller dess ombud ett så kalladt aflatsbref,
som lydde sålunda: jag löser dig först från all kyrkans
nUpstj som du kan hafva förtjent; sedan från alla synder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free