Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några dagar «fier blodbadels élut fick Kristian
tidning från Danmark, att bans drottning födt honom en
dotiert Nu tillställde den usle smickraren Gorius Holst
en stor högtidlighet« På rådhuset skulle alla samlas till
en präktig måltid» till dans och andra lastbarheter, fôr
att visa sin glädje öfver det fröjdefulla budskapet. Festen
skulle ske på borgerskapets bekostnad, men nog kan en
hvar veta, med huru mycket glädje borgraroa betalade
sina penningar, och deras qvinnor dansade med sina bio-?
diga förtryckare. Kristian utgaf sedan ett bref öfver hela
riket. Han förklarade deruti: Att de aflifvade herrarna
hade varit kättare och blott med deras död hade riket
kunnat befrias fr&n på/vens bannlysning och fördömelse
Nu vore åter detta skedt> och han kunde få styra landet
i fred och ro efter dess lagar och gamla sedvanor. Re~
geringen skulle i hans frånvaro skötas af erkebiskop
Gustaf Trolle och dess fader herr Erik Trolle. Som
likväl konungen fruktade ett uppror, så upplifvade ban det
gamla beslutet från Linköpings kyrkomöte (se sid. 20)
att ingen bonde skulle få bära vapen, och lät äfven på
några ställen borttaga dem från bönderna» Det var ej
litet förödmjukande och påkostande för Svenskarna att stå
stilla och se Danskarna stolta och triumferande taga bort
deras bössor, bågar och svärd. Då skall någon af
Svenskarna låtit de orden undfalla sig, att jemt och svård
icke skulle fattas så länge de till tyrannens straff finge
behålla sina fötter att förfölja och sina händer att
hämnas med, Härpå svarade de öfvermodiga Danskarna, att
en hand och en fot kunde väl på svenska bonden
afhug-gasf han förmådde nog ändå oXt med den andïa handen
oeh ett träben styra plögen. Detta orimliga rykte
ut-spriddes, troddes och förorsakade en stor förskräckelse, ty
Kristians onaturliga grymhet hade gjort sjelfva det
otroliga troligt.
Uti December begaf han sig ändtligen på återreeån
till Danmärk ; uppresta galgar, stegel och blodiga a frätt*
ningar utmärkte hela bans ,väg. I Nyköping lät han
hänga sin egen gunstling Klas Holst. Julen tillbragte han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
