Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om qvällen satt der i stugan, sade matmodren till
honom: Ung karl, gör mig några korfstickor, medan du
ej har annat göra; men Gustaf svarade: Icke kan jag
göra edra pölsepinnar.
Dagen derpå kom han till Svärdsjö prestgård, der
han först gick till drängarna på logen; hjelpte dem att
tröska och underrättade sig emedlertid om herr Jons
tänkesätt. Då han kunde förstå, att denne ej var af
danska partiet, yppade han sig för honom, och blef
väl emottagen och hyst uti tre dagar. Äfven med
honom hade Gustaf varit vän och bekant i Upsala.
Slutligen väckte han dock misstankar. Herr Jons
husqvinna öfverraskade dem en gång, då Gustaf tvättade sig.
Hvarföre stån j så och hållen handklädet åt honom?
frågade hon herr Jon. Det kommer eder intet vid,
svarade denne; men beslöt straxt att söka för Gustaf
ett säkrare gömställe, och sände honom derföre till
kronoskytten eller, som det då hette, kronans djurkarl,
Sven Elfsson i Isala, ett stycke från Svärdsjö kyrka.
Knappt hade likväl Gustaf kommit dit, förr än några
af fogdens utskickade trädde in i stugan; ty de hade
fått spaning om, hvilken väg han tagit. Sven Elfssons
hustru höll just på att grädda bröd i ugnen. Gustaf
stod bredvid och värmde sig, då spejarna stego in och
började fråga och tala om flyktingen. Hustrun, för att
betaga dem alla misstankar, upplyftade sin brödspade
och gaf Gustaf dermed ett duktigt slag öfver ryggen:
Hvi står du här, sade hon, och gapar på
främmande? Har du aldrig sett folk förr? Packa dig straxt
ut i ladan och tröska! Denne lunkade ut ur stugan;
men spejarne kunde aldrig tro, att det var den stolte
herr Gustaf, som bondhustrun tordes handtera på
sådant sätt, och gingo dädan, då de ingenting kunnat
finna. Sven Elfsson ansåg likväl Gustaf ej nog säker uti
Isala. Han gömde honom i ett stort halmlass och
körde det uppåt de ödsliga skogarna. Snart mötte han
några af danskarnas utskickade. Dessa misstänkte
bonden och stucko sina spjut några gånger genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
