Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
de med samma ifver. Endast genom böner och ett
högtidligt löfte, att ej vidare göra herr Gustaf någon
skada, kunde de förskräckta ryttarna rädda sina lif,
och fingo så komma ned igen ur tornet. Men
Dalkarlarna fruktade, att ännu några flera kunde vara
gömda uppe i den smala tornspetsen. Derföre
genomskö-to de densamma med skarpa pilar från alla sidor, och
mer än hundrade år derefter sågos dessa pilar
qvarsit-tande uti det gamla kyrkotornet.
Emedlertid hände sig, att månge af de förföljda
svenska adeliga herrarna och flere andre togo sin
tillflykt upp till Dalarna, såsom det enda ställe, der de
kunde finna hjelp och försvar. Dessa besannade allt,
hvad Gustaf förut hade omtalat för bönderna. Dit
kom äfven den gamle krigsbussen Lars Olsson, af
slägten Björnram, som var ganska väl känd uti Dalarna.
Han berättade för Morakarlarna 0111 Kristians framfart
uti riket; ali vid hans Eriksgata en galge skulle
uppresas vid hvar länsmansgärd; ali en ny koslgärd
redan var utskrifven hos bönderna; ali en hand och en
fot skulle dem afhuggas för ali göra dem oförmögna
Ull försvar och flera dylika rykten, både sanna och
falska. Då påminde sig bönderna sinsemellan, hvad
herr Gustaf sagt dem och ångrade att de så låtit honom
fara bort. När Lars Olsson lick höra, att Gustaf varit
der, och huru tillgånget var, började ban högeligen
förebrå bönderna deras oklokhet, ty Lars Olsson kände
Gustaf Wasa ganska väl. J gode män, sade ban,
hafven den herren fast af nöden, sci framt icke j och
hela rikets menige innebyggare skolen blifva platt
undertryckte, förderfvade och utrotade. Gustaf ]Vasa är
den enda, som har förstånd och insigt nog ali föra
oss, och gripa an ell så stort värf. Under det de så
talade, kom en annan flykting, Jou Mikelsson fram ur
skogen. Man bekräftade hvad Lars Olsson sagt, och
omtalade dessutom vidlyftigt och omständligt bela
Stockholms blodbad, samt slutligen, huru deras älskade herr
Stens lik hade blifvit uppgräfdt och skymfadt. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
