- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
44

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

var den blindklippa, för hvars skull han ej ville segla
fram. En stark frost kom, så att alla skeppen frösö
fast. Svenskarna ville nu på den tjocka isen angripa
Norrby, hvilken då troligen med sitt folk blifvit fången.
Men Brun nekade ali hjelp och sade, ali man aldrig
hört, det en krigshär marcherat på hafvet. Han kunde
sådant ej för rådet i Lybeck försvara. Svenskarna
blefvo utom sig af harm; somliga sprungo upp på ett
närbeläget berg och nedslungade derifrån stora stenar
på danska skeppen; andra gingo bröstgänges mot dem,
sökande handgemäng med fienden. Gustaf Wasa,
underrättad om allt, kom hastigt dit; men äfven ban
kunde ej något verka på Brun. En stark storm kom
också och dref bort ali isen, så att detta tillfället gick
förbi. Emedlertid fortfor motvinden så, att Norrby ej
kunde komma undan. Gustaf Wasa bemägtigade sig
då en hög bergsholme, hvarifrån ban med slangor och
hakar *) oroade Norrbys fartyg, kunde dock med dessa
små gevär ej mycket uträtta. Han sände derföre till
Brun och begärde att från dennes skepp få låna två
kanoner. Gustaf hade med dem kunnat nedskjuta hela
Norrbys flotta. Brun vägrade. Gustaf erböd honom
två af rikets förnämsta slott i pant. Brun vägrade
ändock. Vinden kastade om, och Norrby seglade oskadd
uudan. Gustaf måste stillatigande bära sin harm, ty
ännu behöfde ban alltför väl Lybecks hjelp; men han
glömde icke, utan tvertom gömde i ett troget minne

detta Lybecks uppförande.


ADERTONDE KAPITLET.

OM CHRISTIAN TYRANNS AFSÄTTNING-

Under denna tid lefde Kristian i en obegriplig
bekyminerslöshet om Sverge och lemnade sitt folk der-

*) Slangor och hakar voro ett slags stora bössor, som den
tiden brukades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free