Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
och mer yppades dock, att trohet mot Kristian ej var
hans enda driffjäder. Klok och skarpsinnig hade han
nog förutsett dénnes fall; och ämnade dervid sjelf
sätta på sitt hufvud någon al de lediga kronorna. I
synnerhet hade han fästat sina blickar på den Svenska.
Just derföre beskyddade ban också de sven-ka
herrarna mot Kristian; derföre friade han äfven till den uti
Sverge så mycket ansedde och älskade Kristina
Gyllenstjerna. Med harm såg han sig nu uti sina ärelystna
planer förekommen af Gustaf Wasa. Men de
oroligheter, som snart utbrusto uti Sverge, gåfvo Norrby hopp
att kunna störta Gustaf, och sjelf, såsom Sturarnas
förmyndare och stjuffader, blifva konung uti hans ställe.
Afvaklande sådant tillfälle, uppehöll han sig på det
närbelägna Gottland, hvarest sjöröfveri var hans förnämsta
sysselsättning och inkomst. Alla sjöfarande öfverföll
och plundrade han, svenskar, danskar, engelsmän och
holländare; förnämligast dock hanseaterna. Det var
hans lust och helsa, sade han, alt röra i deras
kram-kistor och lukta på deras kryddsäckar. Halfva bvtet
tog ban sjelf, andra hälften hans folk; sedan lät han
köpmännerna med tomma skepp segla bort igen,
bedjande dem snart vara välkomna tillbaka. Så
förspillde ISoirby det anseende af en hjelte och en ädel man,
som ban förut förvärfvat. Han blef fruktad, men
äfven afskydd af alla. Emedlertid vågade hvarken
svenska eller danska konungen angripa honom; de fruktade
hvar och en det ovissa krigets utgång; ännu mera, att
ban skulle lemna Gottland åt den andra. Lybeckrarna
åter, som mest ledo af hans kaperi, sökte öfvertala
Gustaf att fördrifva honom; men denne försigtige herre
nekade. Då beslöto de söka tvinga honom dertill.
Deras sändebud, Herrman Plönjes, kom till mötet uti
Wadstena 1524, yrkade på ett krigståg mot Norrby,
och gjorde stora löften om bistånd. Men Gustaf
nekade, ehuru biskop Brask, till hvars stift Gottland
hörde, äfven yrkade på dess intagande. Då utspridde
Lybeckrarna bland folket berättelser om, huru konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
