Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biskopar, kaniker och munkar en later hop, den der
sällan eller aldrig för sina församlingar predikade.
Huru skulle då allmogen kunna komma till Guds
kännedom, och lära rätteligen bedja om sina andeliga
och verldsliga nödtorfter? Erkebiskopen tog till
bönboken och lofvade bättring. På konungens uppmaning,
(ty Gustaf ville jemnföra de påfviskas och de
Lutterskas tolkningar) utfäste han sig, att dels sjelf, dels
genom andra låta öfversatta hela bibeln; och fick efter
detta löfte åter resa till Uppsala igen.
Icke långt derefter (1526), kom konung Gustaf
sjelf med tvåtusen välrustade ryttare till Uppsala.
Åtföljd af erkebiskopen på ena och kansleren Laurentius
Andreæ på den andra sidan, red han ut till gamla
Uppsala och höll stilla på en af högarna. Upplands
menige allmoge var honom der till mötes kallad, och
stod nere på ängen framför konungen. Han började
då tala dem till om både andeliga och verldsliga ting,
synnerligen dock om den sanna trosläran. Här äro,
sade han slutligen, för många lata och onyttiga
prester uti riket; dessutom är hvart kloster fullproppadt
med munkar, föga bättre än en ohyra, som förtär
den bästa grödan af landet. Vore det icke likligt,
att med dem hålla en mönstring? De, som voro lärda
och skickliga att predika, kunna få godt underhåll:
de öfriga måtte nära sig i sin anletes svett, som
andra menniskor. I deras ställe kunde man anskaffa
skolmästare, som borde upptukta ungdomen uti lärdom
och goda seder. Men bönderna började skria och ropa:
att de måtte få behålla sina munkar, efter de sjelfva
ville föda dem. De hade hört, att man ville afskaffa
latinska messan och ändra deras gamla tro.
Kansleren mäster Lars vore till allt detta orsaken, de
begärde derföre att få rycka honom ur staden och
straffa honom. Gustaf log och frågade dem, om de
kände mäster Lars? Bönderna svarade: Icke känna
vi honom, men om vi hade honom här ibland oss på
löten, så skulle vi nog blifva bekanta. Gustaf befallte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
