Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
efter de hade ali rälla sig, och sedan draga hem igen.
Men ingenting kunde afgöras. Då läto sig höra några
röster bland bönderna, sägande: Derest man vill
belänka sanningen, så har konungen ingen något oskal
gjort. De kunde hans nåde ingenting tillvita. Ville
ej riksens råd snarligen göra här ett slut på, så
skulle de sjelfva göra del; dock torde det då icke båta
alla. Häruti instämde borgerskapet; ja, de från
Stockholm sade högt, att de ville hålla staden i tre år
tillhanda åt konungen Ater ropade de, att
ridderskapet, som högsta och första rösten gifva borde, skulle
sig häruti utlåta. Men ingen framstod. Ture
Jönsson var i spetsen för ett stort parti af adeln, i
synnerhet från Westergötland; häribiand vore Måns
Brjntes-son Liljehök, Kils Winge, Ture Bjelke och flere; alla
konungens motståndare och afundsmän, dock ännu
hem-ligen. Desse hindrade en hvar bland den öfriga adeln
från att tala till konungens fördel; men sjelfva tordes
de ej heller nämna något om hans afsättande och en
annan konung. Brasken sjelf, förnämsta orsaken till
allt, och annars så djerf och rådig, kunde ej komma
sig fore med något. Plan insåg nogsamt det förderf,
som skulle träffa det älskade fäderneslandet, om Gustaf
afsattes; han insåg lika nogsamt det förderf, som
skulle träffa den af honom lika så älskade påfveläran, om
Gustaf återtoge konungadömet. Sålunda tvekande, blef
äfven han stum och rådlös. Böndernas och
borgerskapets hotande rop fortforo. Då begärde kansleren
Laurentius Andreæ ljud till att tala; men Ture Jönsson
nedtystade honom straxt, fruktande i honom en
konungens vän och anhängare. Bullret och oordningen
tilltogo. Då framträdde slutligen herr Magnus So.nmar,
biskop uti Strengnäs, klappade uti händerna och
begärde ljud. Han erhöll det, och talade sålunda:
Högeligen tacka vi herr Ture Jönsson för hans goda
mening, att skydda och försvara kyrkans personer; dock
fruktar jag, vi deraf kunna komma att åtnjuta mera
Fryxells Ber. III. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
