Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
på knä och bad de redlige Dalemän göra
sammalunda och läsa ell Pater noster för hans faders själ.
Dalkarlarne, upprörda, begynte gråta, föllo på knä och
bådo med andakt för sin älskade aflidne höfdinge.
Sonen, som de trodde, omfattade de med ali kärlek och
tillgifvenhet, gåfvo honom lifvakt och lofvade för
honom hålla lif och blod osparda. Efter denna lyckliga
början begaf sig Jöns ned till Rättvik, ämnande der
spela samma spel. Men Rättviksboarna vore honom
för sluga. De sade honom rakt i ansigtet; att han ej
var Sten Stures son, och om han det också vore, så
skulle de dock ingalunda förgäta, hvad de voro
konung Gustaf skt/ldige. Med detta svar måste
Daljunkaren, ty så kallades ban vanligen, vända om igen.
Han had då sina anhängare än en tid hålla sig stilla,
medan han sjelf for öfver till Trondhem. Här
lyckades det honom att inbilla erkebiskopen och flere af de
förnämsta, att han verkeligen var Sten Stures son,
hvadan desse, som voro konung Gustaf mycket gramse,
upptogo honom bland sig, gjorde honom mycket
bistånd, och lofvade än mera. Daljunkaren friade
också derstädes till en rik adelig jungfru, blef med henne
förmäld, samt erhöll af hennes slägt mycket biträde
och penningar. Bland annat fick ban en svåra stor
guldkedja, den ban sedan aldrig försummade alt bära,
då han talade med bönderna. Slutligen återvände han
till Dalarna, hafvande med sig något manskap, som
hans vänner i Norrge utrustat. Mora, Orsa och
Leksands socknar emottogo honom med samma
tillgifvenhet, som förut. I Rättvik, Tuna och Gagnef fick han
det svar af bönderna, att de ville hvarken hålla med
honom eller med konung Gustaf; men då ban nedkom
till Hed emora, Skedevi och Husby socknar, mötte
honom hotande bud ifrån bönderna. Han ville skrämma
dem och tågade dit, åtföljd af en hop sina anhängare,
men måste snart med hugg och slag vända tillbaka.
Med dessa socknar förenade sig nu de förut tvekande
Rättviks, Gagnefs och Tunamännerna. De skickade bud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
