Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
tjenare och sluteligen bruka sin mund till spotska och
försmädliga ord emot sin herre och konung, hvilket
allt efter Sverges lag borde med lifvet gäldas.
Sådant hade de gjort. Derest de derföre icke nu straxt
ödmjukade sig och lofvade bättring, så vore de värde,
alt hans nåde så straffade dem, ali ingen med lifvet
skulle komina derifrån. Då Dalkarlarne hörde dessa
ord, sågo det uppställda krigsfolket och de laddade
kanonerna rundt omkring och midt framför sig den
stränga konungen, så förlorade de modet och började
bedja om rådets förbön. Gustaf lofvade dem då tillgift,
men med det villkor, att de sjelfva skulle bland sig
utmönstra Dalejunkarns förnämsta anhängare, på det
skyldiga och oskyldiga ej måtte förblandas. Så skedde.
Allmogen sjelf uppropade anförarna för upproret, till
största delen en hop katolska prester. Dessa ställdes
afsides från den ölriga hopen. Rådet ransakade på
stående fot deras uppförande och dömde dem till
döden; och sä snart rådet fällt deras dom, framkom
bödeln och fällde deras hufvuden. Då bönderna sågo
blodet rinna, störtade de förskräckta på knä, tiggde af
konungen nåd för Guds skull, utlofvade med hand och
mund att bättra sig och hädanefter aldrig mera tro
någon skalk och förrädare. Gustaf tillsade dem då sin
gunst och nåde igen, lät dem svärja ny trohetsed och
sedan draga hvar och cn hem till sitt. Sjelf reste ban
genom Helsingeland och Gestrikland, hållande derstädes
möte med de förut oroliga bönderna. Sedan ban
sålunda återställt fred och lugn uti de norra landskapen,
vände ban tillbaka till Stockholm.
Daljunkaren hade, medan detta påstod, flytt till
Norrge. Men då nu alla visste hans bedrägeri, fick
han derstädes ingen hjelpare utan endast ovänner. Han
for då på ett skepp till Rostock, sökande der sällskap
med de landsflyktige svenska herrarna. Men då Gustaf
fick veta, hvar Jöns var, ditsände han en sin hofman
med bref till borgmästaren uti Rostock, hvarpå Jöns
fängslades och anklagades, dock ej för sitt uppror,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
