- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
128

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

verkade; bönderna gåfvo med sig; ocb redan samma
vinter började klockorna från nästan alla rikets
landskap att nedföras till de anvista sjöstäderna.

Så gick det likväl icke länge. Ju råare ncb
o-kunnigare ett folk är, desto mindre förmår det fatta
salighetslärans anda; det fäster sig tvärtom vid yttre
ceremonier. I stället för sjelffuppoffring, ödmjukhet,
menniskokärlek, tro de, att gudsfruktan består i långa
böner, en praktfull gudstjenst, skänker till kyrkor,
lydnad för påfven o. s. v. feå trodde Sverges allmoge den
tiden. Ej underligt alltså, att det gick dem till sinnes,
att se de klockor bortföras, som munkarna förut lärt
dern anse såsom stora helgedomar. Äfven andra
tillfälliga ting hade uppretat dem. En allmän härjaude
farsot, kallad engelska svetten, hade år 1529 kommit
in uti riket, och anställt stor förödelse. Det är Guds
straff öfver det myckna källeriet, ropade de missnöjda
munkarna, och folket upprepade deras ord.
Dalkarlarna, tvänne gånger förödmjukade, voro dock ännu de
oroligaste. Då konungens utskickade kommo, aflemnade
de dock sina klockor, och dessa började redan utföras
ifrån bela södra Dalelaget.

Måns Nilsson uti Aspeboda hade tillförene på
åtskilliga sätt varit konung Gustaf behjelplig uti alla
företag; men att låta bortföra de vigda, smorda och
kristnade klockorna, det tyckte Måns Nilsson gick
alldeles för långt och var en stor ogudaktighet. Det
grämde honom äfven mycket, att dalkarlarna, för hvilka
ban ansåg sig nästan som en bo|ding och herre, hade
så ofta blifvit förödmjukade af konungen. Måns
Nilsson var nemligen blifven mägta rik, och med
penningepungen svällde model. Bönderna hafva ännu den
sägen, att hans hästar voro silfskodda, ocb det största
och rikaste malmslrecket i kopparberget kallas ännu i
dag Måns Nilssons grufva.

Till honom kommo nu flere bönder från Leksands,
Gagnefs ocb Als socknar, spörjande, huru ban tyckte
de borde bete sig uti detta ärende. Han svarade: I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free