Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
dagen åts klockan tio, qvällen klockan fem. —
Klockan nio à tio gick man till sängs, steg så mycket
bitti-dare upp. Kläderna gjordes till det mesta af ylle;
linne räckte knappt till nästkläder. Helgdagsdrägterna
voro dyrbara, men starka. En kjortel tjenade ofta
mormor, mor och dotter efter hvarandra till högtids.
Qvinnorna hade uppstruket hår, långa, tätt åtsittande
klädningar med höga spetskragar. Karlarna nyttjade
spanska drägten. Deras hår var i början långt och
skägget rakadt; men det förändrades snart, så blott
presterna bibehöllo det långa håret och släta hakan.
De andre började hafva kort hår och långt skägg.
Blott kyrkorna nyttjade vaxljus, de förnämaste talgljus,
folket torrvedslickor. Sängarna voro breda, väggfasta,
icke många; gästerna lades flere tillsammans, ofta med
värden sjelf. Så skedde till och med hos fursteliga
personer. Vägarna voro ganska dåliga och få, så att
vagnar sällan kunde nyttjas. Under Johan III:s tid
inkom den första öfvertäckta vagn. De flesta resor
skedde till häst, och då det regnade, togo de kongliga
prinsessorna stora vaxdukskappor öfver sig. Höga
titlar brukades icke. Konungen kallades hans nåd,
prinsarna junker, prinsessorna fröken. Oin adelsherrarna
nyttjades ej deras slägt- utan fadersnamn; t. ex. i st.
f. Ture Roos eller Lars Sparre, skref och sade man
Ture Jönsson, Lars Siggesson, eller ännu kortare, herr
Ture, herr Lars. Hos bela folket rådde mycken
vildhet och oordning, följder af tiden sjelf och de många
inbördes krigen. Näfrätten anlitades mer än lagen.
Vapen och vapenöfningar nyttjades beständigt. Enligt
gammal sed stego riddrarna belt och hållet jernklädda
i brudsängen. Men likasom de fordna riddare voro
de äfven högst okunniga, i synnerhet de äldre. Manga
af konung Gustafs höfdingar och ståthållare kunde ej
ens läsa, ännu mindre skrifva. De måste hålla en
särskild man för att läsa och besvara konungens bref.
Katolska läran var väl afskaffad, men mycket af de?s
vidskepelse blef qvar, och icke blott allmogen utan äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
