Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
nung Gustafs barn. Främst i detta hänseende var dock
fröken Cecilia, äfven utmärkt för sin qvickhet och
liflighet. Hofvets skalder då för tiden prisade henne
skönare än Venus, och kunde ej nog lofsjunga hennes
hvita hj, gullgula hår och glänsande ögon, och de
försäkrade, att hennes själ var med dygder lika beprydd.
Med grefve Edzard hade följt hans broder, Johan
af Ostfrisland, en ung, liflig och skön herre, derföre
städse gunstling hos sin moder och hos qvinnor i
allmänhet. Han fattade snart behag till fröken Cecilia,
hon till honom. De voro hvarandra lika till skönhet,
qvickhet, äfven ålder; ban 21, hon 19 år gammal.
Städse såg man detn uti slottets salar tala och skämta
med hvarandra; hoffolket spådde, att de en gång skulle
blifva ett par, och konungen samt slägten ansågos ej
vara emot en sadan förbindelse.
Emedlertid ledo bröllops-högtiderna till slut.
Prinsessans rikliga brudskatt var utbetalad, grefve Edzard
skyndade på hemresan, och Cecilia samt Johan sågo
med sorg afskedsstunden nalkas. Erik fick sig
uppdraget att ledsaga de afresande till gränsen; och
Cecilia utbad sig af fadren att äfven få följa sin syster dit.
Den gamle, misstänkande ingen ting, gaf sitt bifall, och
resan begyntes. Den gick långsamt. Öfverallt blef det
resande furstliga herrskapet emottaget med
högtidligheter och stora gästabud. De rika adelsherrarna, ofta
nära slägtingar till bruden, ville bidraga till hennes
heder och äfven landets, i synnerhet i utlänningarnes
ögon. Efter en bel månads färd hade de resande ej
hunnit längre än till Wadstena, hvarest de dröjde
någon tid, undfägnade af Gustafs tredje son, Magnus,
se-dermera hertig af Östergötland. Emedlertid hade
förbindelsen mellan grefve Johan och fröken Cecilia
blifvit allt mer och mer förtrolig; snart brottslig, ty de
liknade hvarannan äfven i lättsinnighet. Cecilia, den
höghjertade drottning Margaretas, den oförvitlige
konung Gustafs dotter, glömde slutligen både sin egen
och sin slägts heder ända derhän, att hon i hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
