- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
307

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

Erik stod till rätta för ständerna i Storkyrkan den
9 Januari 1569. Han försvarade sig både bäftigt och
kraftigt. Hans tal syntes verka. Då afbröt honom
Johan, sägande: Men du är ju alldeles från vettet. Erik
svarade: Blott en gång var jag från vettet, och det
var, då jag släppte dig ur fängelset. Undersökningen
slutades. Erik dömdes från kronan och till beständigt,
men fursteligt fängelse.

Han sattes först på Stockholms slott. Men snart
yppades en sammansvärjning till hans fördel. Nils
Silfversparre och Baggarna^ voro deri invecklade. Då
flyttades Erik 1569 till Aho. Ivan i Ryssland hade
emedlertid ej glömt sin gamla fiendskap mot Johan
och vänskap för Erik; ban lät förmärka någon lust
att hastigt och med våld befria denne sednare.
Johan förde honom derföre från Abo till Kastelbolm
1571 ; men äfven der ansågs ban icke tryggad mot
Ivan. Efter några månader fördes ban till Gripsholm}
derifrån 1573 till Westerås och sist 1574 till
Örbyhus. Under tiden vaktades ban af sina gamla fiender
och behandlingen blef derefter. Bland dessa utmärkte
sig Olof Stenbock för sin vildsinnthet. Han var Eriks
väktare medan denne ännu satt på Stockholms slott.
Han plägade taga kläderna från honom för att pina
honom i kölden. Härom uppstod en ordväxling dein
emellan, hvarvid Stenbock stötte till Erik, men denne
stötte till Stenbocken igen, att ban föll baklänges mot
dörren; striden öfvergick till örfilar och hårdragningar.
Sluligen fattade Stenbock i raseri en bössa, rigtade den
mot Erik och sköt af; ined möda hann Erik vika
undan. Kulan gick likväl genom armen, så att ban föll
till golfvet, badande i sitt blod. Stenbock sprang ut
och lät bonom ligga flere timmar utan hjelp. Ett
korrt fängelse var det enda straff, som Joban ålade
Stenbock för denna grymhet. Eriks öfriga väktare
voro mildare, men dock hårda. Ture Bjelke begärde
jern och koppar till Abo, för ali deraf göra fjettrar
åt Erik. I Westerås bar ban om siua fötter en ovan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free