Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
bortfördes utan alt ban visste deraf; och han fortfor
länge derefter, att dageligen flera gånger genom fönstret
ropa och tala till sin Karin; och då hon ej svarade,
beklagade han sig bittert, än öfver Johans hårdhet,
än öfver hennes trolöshet, allt som hans misstankar
vändes. Emellanåt skref han till henne långa bref,
innehållande, än försäkringar om hans kärlek, än
förmaningar om barnens uppfostran, men alltid skarpa
varningar om otrohet i äktenskapet.
Utom dessa bref sysselsatte han sig med att skrifva
musik, och anmärkningar vid de böcker, ban läste.
Stundom utgjöt ban sin sorg i psalmer. J) 1 180 och
373 i Svenska Psalmboken äro af honom författade. 1
den sednare klagar ban sålunda:
0 Gud, hvem skall jag klaga
Den sorg jag måsle draga,
Så arm och syndafull?
Ack! hvad jag har bedrifvit,
Kan endast bli tillgifvit
För Jesu Kristi skull.
Jag är en fattig fänge
1 denna verlden vrånga,
Som fåret på en ö.
Jag kan ej hädankomma,
Min frihet ej bekomma,
Forr’n Gud mig låter dö.
I nätter som i dagar
Mitt hjerta mig anklagar,
Och af dess dom jag fälls.
O Gud, du mig bevara
Från satans falska snara !
Mig från förtviflan fräls.
O Gud, i dina händer,
Ehvart min verld sig vänder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
