Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glommen stående danska krigsfolket att lemna
svenskarna i fred, medan dessa anträdde sitt svåra
återtåg. Listen lyckades. Under de närmaste dagarna
fick belägringshären hemföra artilleriet och så mycket
af förråderna och af de sjuka, som i anseende till
hästbristen kunde medlraktas. Det öfriga lemnades
åt soldaterna till sköfling. Hvad dessa ej kunde
förtära eller medtaga, brändes, och tropparna återvände
till Sverge på tre olika vägar. Sedan verkliga
förhållandet blifvit i Fredrikshall kändt, sökte
besättningen genom utfall oroa de hemtågande; men blef
af Fredrik med förlust tillbakaslagen. Denne furste
stannade nämligen en vecka efter Karls död qvar i
Tistedalen till återtågets ordnande och skydd. Först
den 7 Dec. och sedan tropparna hunnit inom eller
nära hemlandets gränser, begaf han sig till
Strömstad.
Huru nämnde återtåg skulle aflöpa, är lätt att
förstå, när man besinnar, att landet, som skulle
genomtågas, hade hvarken hus, menniskor eller
Iifs-medel; och att tropparna, som skulle detsamma
genomtåga, voro redan förut dels och till tusental
angripna af sjukdom, dels försvagade af köld,
vanvård och hunger; till slut dessutom af ett slags
öfverflöd. Vid förrådshusens plundring hade
nämligen soldaterna öfverlastat sina toma magar, hvilket
än mer ökade eländet. Den redan svårt rasande
smittan utbredde sig med förfärlig hastighet. Knall
och fall, liksom för osynliga kulor, föll manskapet,
den ene efter den andre, till jorden. Många, redan
i lägret utanför Fredrikshall, af sjukdom förut
angripna, mägtade ej släpa sig längre än några mil,
flere eller färre, innan de blefvo efterliggande i
nödens jemmer, snart i dödens tystnad. Vägarna voro
beströdda med lik, och man hade knappt tid eller
kyrkogårdar till deras jordfästning. De qvarlefvande
fortsatte med beständigt glesnande leder den sorgliga
vandringen, tills de vid jultiden hunno sina hemvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
