- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 30. Ulrika Eleonoras regering /
56

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ämbetsverk få sin vän Arvid Horn till forman, stöd
och ledning. Emedlertid och ej mindre än tre gånger
efter hvarandra bad hon Sparre icke sätta för mycket
förtroende till sistnämnde herre.

När sedermera Horn entledigades, ville
drottningen, att Sparre skulle öfvertaga hans plats som
kanslipresident. Sparre vägrade envist, till följe dels
af sin sjuklighet, dels af sin vänskap för Horn, dels
af sin oförmåga, att fylla en så hög och vigtig plats.
Det hjelpte ej. Han nästan tvingades att densamma
intaga.

w

Tjenstgörningen blef honom mycket oangenäm,
isynnerhet genom underlydande statssekreteraren, den
nyss omtalade David Niklas von Höpken. Sparre
trodde denne man och hans stämplingar hafva varit
förnämsta orsaken till Horns störtande; Horns, som
dock varit Höpkens välgörare och uppkomst. Sparre
ansåg likaledes sig sjelf i egenskap af kanslipresident
blifva ofta nog af Höpken förbigången, som det skulle
heta, af glömska, men, som Sparre trodde sig veta,
med flit. Han misstänkte ock samme Höpken,
såsom den der mot utländska mutor förrådde rikets
hemligheter och välfärd. Sådant oaktadt, såg han,
huru Höpken åtnjöt Ulrika Eleonoras förtroende och
utöfvade stort inflytande på ärendernas ledning.

Gång på gång och i synnerhet vid
återbesättandet af lediga tjenster, tillät sig Ulrika Eleonora också
hädanefter en egenmägtighet, som sårade både rådet
och allmänna tänkesättet. Hemliga utskottet lät till
och med fråga rådsherrarna, om ej dessa hade mot
dylika tilltag gjort tjenliga föreställningar. Sparre
svarade med att skylla felet från rådet och på
ständerna, hvilka nyligen ej bättre understödde Arvid
Horri, när denne för sitt lagliga motstånd föll i
drottningens onåd. Till dessa obehagliga förhållanden kom
Sparres sjuklighet. hans sorg öfver ständernas
tve-drägt, afund, långsamhet, och i synnerhet och omigen
öfrer den lamhet, med hvilken de låtit Horn falla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/30/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free