Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
negärde sträng undersökning. Taube, hvilken äfven
i rådet sökt styrka Brenners angifvelser, anhöll då
om tillstånd att besöka någon utrikes badort; men
det vägrades i anseende till berörde rättegång.
Bren-ner, bragt i trångmål, bekände snart både
angifvel-scrnas osanning och de trenne förledarnes namn;
stundom räknande till deras antal äfven konungen
sjelf 1). Dessa sina uppgifter återtog han ingen enda
gång; men domstelen ville betydelsefullt nog ej heller
upptaga dem till närmare pröfning. För de
landsför-rädiska stämplingar, om hvilka han sjelf blifvit
öfver-bevist, och för de mördande angifvelser mot andra,
hvilka han ej kunnat bevisa, blef slutligen Brenner
dömd att halshuggas och i galgbacken nedgräfvas.
Efter utslagets afkunnande var han i förstone stel
och stolt, och sammanskref några icke oäfna verser,
om fiendernas afund och lögner, om egen oskuld, om
det jordiska äreminne, den himmelska salighet som
honom väntade, m. m. Efter några dagars beredelsetid
och efter samtal med den utmärkte prestmannen,
sedermera biskopen Herman Schröder, föll han dock
slutligen till föga, erkände sina synder vara stora och
sig sjelf ett vredenes käril, ett förtappelsens barn. På
afrättsplatsen höll han till det samlade folket ett långt
tal, hvari han bekände sig vara efter lagens bokstaf
döden värd; men anförde äfven ett och annat till ursäkfc
och försvar, hvarefter han med lugn nedlade
hufvu-det under bilan. Att han förtjenat döden, derom
1) Uppgiften om konungens och hans gunstlingars
tillställningar i denna sak hvilar förnämligast på Brenners egna
ord. Med dem öfverensstämmer dock, hvad som
berättas i Balas brefvexling (Bergshammars arkiv) samt i
österrikiska ministern Freytags bref den 5 Sept. 1721.
Likväl trodde denne sednare, att konungen varit
oskyldig i tillställningen. Erkännas bör dock, att både
Fredrik och Brenner hafva vid många tillfällen uppfört sig
så, att man ganska väl kan tro, så vä! att den förre
deltagit i tillställningen, som att den sednare pådiktat
honom ett sådant deltagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
