Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saknade anställning; till och med mot en
konungahusets anförvandt, en gammal grefvinna Wasaborg,
hvilken af honom åtnjöt underhåll. Med varm känsla
för rättvisa och dygd och i ty fall trotsande öfverhet
liksom menighet, framlade han inför Karl den tolfte
med allvarliga ord redan 1714 rikets nöd och
öfverhängande förderf; — och visade tillika sitt
deltagande för den af samme konung förföljde Boëthius;
likaså sin ovilja mot några konung Fredriks
gunstlingar, t. ex. Erland Broman och Hedvig Taube;
likaså ock mot folk-ombudens skamliga och mer och
mer framträdande vana att mottaga penningar från
utrikes hof. Sjelf var han för sådana alldeles
otillgänglig, enligt ofta upprepade, ja tallösa vitsord af
alla de främmande sändebud, som under dessa år
vistades i Stockholm. Han kan ej mutas, om man
ock bjöde berg af guld, var deras vanliga uttryck.
Äfven sådana utländningar, som arbetade för motsatta
politiska åsigter, instämde i de andras loford öfver
hans oegennytta och redlighet.
Vid vigtigare tillfällen drog han aldrig i
betänkande att öppet uttala sina tankar och att sålunda
gå motståndaren rakt på lifvet, hvem denne ock vara
måtte; och vi hafva derå anfört flere och talande
exempel[1]. Men icke sällan begagnade han omvägar,
underordnade handtlangare samt en försigtig tystnad,
hvilken ända till afgörandets stund dolde afsigten.
Han blef derföre stundom beskylld för ränkor och
falskhet. Det är nämligen vanligt, att personer, som
sjelfva gång på gång stöta hufvudet i väggen, gifva
namn af ärlighet åt sitt eget oförstånd, och namn af
bakslughet åt det andras uppförande, som i sig sjelft
är ett både lofligt och lofvärdt iakttagande af
klokhetens föreskrifter.
Och dessa sistnämnde iakttog Horn med en
påpasslighet, som aldrig lemnade obegagnadt något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
