Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råden Gustaf Bonde och Strömfelt, hvilka egentligen
hörde till andra församlingar, begynte dock i
samvetssaker söka råd och tröst förnämligast hos
Toll-stadius, och att bevista gudstjensten och begå
nattvarden i Skeppsholms-kyrkan. Härigenom kom han
att sträcka sina besök och sin verksamhet till andra
församlingars områden och medlemmar, hvilket den
tiden var både ovanligt och olagligt, och tillika
menligt för de ämbetsbröder, hvilkas sportel-inkomster
sålunda i någon mån drogos till Tollstadius. Flere
gånger blef han ock för detta sitt uppförande varnad,
men fåfängt. Det anmäldes ytterligare, att han förde
dubbla anteckningslistor öfver sina nattvardsgäster,
en för församlingsboar, och en för främlingar. Han
anmodades derföre att i konsistorium uppvisa nämnde
böcker, men undandrog sig; kanske af den orsak, att
han ej ville för något obehag blottställa sina
utsocknes lärjungar. Icke utan bitterhet anmärkte då
konsistorii ordförande, Barchius, att de, som
fiska-älven vid andras stränder, få visserligen mera fisk,
men förorätta ock de andra strandegarne och pläga
icke vara godl folk. Sådant mot kongl. förordningar
stridande förvärf strider ock mot den försakelse och
mot det kristliga sinne, som så ofta åberopas; men,
tilläde han, saken får väl namn af en peccalela
nostra *), hvilken hos så kallade mogna kristna
icke har någol all betyda. Tollstadius genmälde:
Herren, som hör våra ord, vet ock, alt sådan icke varit
min afsigt. Jag har intet begärl eller tagit utan
enligt gammalt bruk o. s. v. Barchii förebråelse var
orättvis. Tollstadii åtgerder härutinnan kommo
säkerligen icke af begär att vinna penningar, han
visade aldrig någon sådan egennytta, utan af begär att
vinna själar för de åsigter, han sjelf med hela
värman af sin egen själ omfattat. Också befinnes, att
han äfven under de följande åren fortfarande sträckte
1) En vår stnåsynd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
