Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Rålambs och Ribbings umgänge samt i
hufvudsta-dens politiska kretsar gifvit ökadt förråd af
verlds-kännedom och ämnen, på samma gång som nämnde
herrars beröm gifvit ökadt mod. I sällskap med Karl
Carleson, en bland de nyssnämnde bröderna, började
han i slutet af 1732 att utgifva en tidskrift, hvilken
fortfor under åren 1733 och 1734 medelst ett ark
i veckan. Namnet var Den svenska Argus, och
förebilden en i England utgifven skrift, kallad The
Specla-/or. Med känsla af medarbetarens öfverlägsna
förmåga, drog sig Carleson snart, tillbaka, så att Dalin kan
betraktas som nästan ensam författare af bemälte tidskrift.
Innehållet var icke egentligen politiskt eller
litterärt, utan bestod för det mesta och enligt den
tillkänna-gifna planen af moraliska anmärkningar öfver
hvarje-handa i enskilda lifvet gängse fel och fördomar;
der-jemnte några uppsatser om statshushållning och
näringar; stundom äfven högstämda loford öfver hofvet och
i synnerhet för konung Fredrik, afvexlande med
slängar åt enskilda samhällsklasser och åt ständerna.
Djupare allvar eller varmare känsla kan der likväl blott
sällan upptäckas. Dalin var icke någon bland dessa
sjelfständiga och djerfva naturer, hvilka, glödande af
kärlek för det sanna och ädla, framträda i öppen och
manlig strid för sina grundsatser, politiska eller
religiösa. Tvärtom fäktade han häldst, och såsom nu,
under namnlöshetens slöja och med skämtets vapen.
Dessa förde han dock med mycken skicklighet. Tonen
i Argus var för det mesta lätt och lekande, stundom
jollrande, stundom begabbande, dock utan någon högre
grad af bitterhet. Vår samtid tycker visserligen, att
qvickheterna om herrar Bjertskott, Hjernbrolt, Gyllen~
Oala?is m. fl. äro tämligen platta, och likaså, att
språket är omoget och innehållet ofta obetydligt, alldagligt,
numera utslitet. Men på den tiden egde många dess
anmärkningar nyhetens behag. Man var ej heller
van vid en så hög grad af renhet i språket, redighet
i tankegången och behag i versen. Man var ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
