Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
massan. De väljande menighetema, sade man, äro
principaler. och de valda riksdagsmännen blott
ombud; och, fortsatte man, ombuden, riksdagsmännen,
bära derföre lyda sina principalery menighetema d. v. s.
sjelfva folket. Sådan var kärnpunkten i den stundom
förekommande s. k. principalals-frågan.
Riksdagsmannen, ehuru utmärkt och utvald genom sina
ståndsbröders förtroende, och ehuru under riksmötet invigd
till närmare kännedom af de allmänna ärenderna;
denna person, påstod man, bör dock rätta sig efter
menighetens röster, vare sig från landsorterna eller
från Stockholms gator; menighetens, hvars
medlemmar kunnat förvärfva sig, hvarken ett sådant
valmännens förtroende, ej heller en sådan erfarenhetens
sakkännedom. Vådan af en dylik lara borde falla en
hvar i ögonen; och likväl funnos många som sökte
göra den gällande. Skaror af Stockhoims-boar
inträngde en gång i borgareståndets samlingsrum och
ville föreskrifva sina ombud, hvad dessa borde
besluta och göra, och flere gånger sökte det underlägsna
partiet att’ genom smygskrifter och mellanlöpare egga
landsorternas innebyggare till hvarjehanda uppträden,
hvilka man hoppades skulle skrämma
riksdagsmännen till eftergift för de önskningar, man vetat hos
dessa massor, dessa s. k. principaler inblåsa. Den
nya grundsatsens olaglighet, vådlighet och nära
förvandt-skap med uppror och pöbelvåld ingåfvo dock så
mycken både farhåga och afsky, att den aldrig kunde
göra sig formligen gällande.
Vi hafva tecknat den ensidiga öfverdrift, genom
hvilken frihetstidens statsförfattning i grundsats och
än mer i utförande helt och hållet förkastade
patri-arkalismens grundsats om magtens utgående uppifrån^
och i stället hyllade ultra-demokratiens lära om
motsatsen, och huru den alltså gjorde rådet allsmägtigt
mot konungen och ständerna mot rådet. Man
finner, att en sådan samhälls-åsigternas hufvudrigtning
hystes af nästan alla den tidens mer framstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
