Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Stenbock. I mer eller mindre grad igenfinna» dessa
eller dylika förhållanden hos alla folk, soto stå på
svenskarnas dåvarande utvecklingsgrad och äro i sak*
nöd af den rättskänsla och den klarsynthet, som
åtfölja en högre själsodling och en ärligt granskande och
derigenom förädlande tryckfrihet. Serskildt för Sverge
må anmärkas, huru Gustaf den förstes andliga och Karl
den elftes adeliga reduktion, ehuru i sina grundsatser
föranledda af och hvilande på en djup och verklig
rättskänsla hosa det svenska folket, hafva dock genom
sina öfverdrifter i någon mån förslöat dènsamma;
emedan dessa regenter, för att få drifva sina räfster så
långt de ville, och längre, rättvisan tillät, mutade
sig till de tre andra ståndens bifall genom att gifva
eller lofva dem fördelar af, eller andelar i, hvad man
hvarje gång tog ifrån det fjerde. De ständer, som
t. ex. gillade räfsterna med pantegodsen och koppar*
kompanierna ’), måste förut låta sina safnvéten i ej
ringa mån nedtystas af fruktan för konnnga-magtens
förföljelser eller af längtan efter dess belöningar.
Hittills är taladt endast om de inrikes mutorücå,
att vi så må uttrycka oss. En annan sida af saken
framträder i de gåfvor, som mottogos från utrikei
magter. Detta missbruk blef och kunde ej heller till
någon större grad blifva försökt eller infördt, innan
det lönade mödan; d. v. s. innan Gustaf Adolf skaffat
Sverge större inflytande på de europeiska
angelägenheterna. Det var också nu, som Frankrike och
andra magter sökte genom sådana medel invefka på,
Axel Oxenstierna, men förgäfves. Deremot är
ganska troligt, att några svenska fältherrar hafva under
trettioåra kriget tillåtit sig att af furstar, städer och
ménigheter mottaga eller utpressa dylika gåfvor, och att
de äfven på sådant sätt grundlaggt sina stora hemförda
rikedomar. Man finner ock, huru vid samma tid
skrifvare i det kungliga kansliet, läto förleda sig att
’) 19. 2:a uppl. i. 178—201. och sid. 233—347.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
