Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
läras första uppträdande i Sverge under Karl den
tolftes regering, och huru dess framsteg dä för tiden
blefvo ringa, samt orsakerna, bland hvilka tvånget af då
rådande envälde icke var den minsta. Sistnämnde
hinder försvann vid statshvälfningen 1719, och nu
framträdde äfven pietismen med nytt mod och med
något större framgång. Vår berättelse om
Tollstadius har visserligen meddelat åtskilliga
hithörande drag. Vi anse dock en omständligare
beskrifning vara af nöden. Det är nämligen vigtigt och
lärorikt att erhålla en åtminstone allmän öfversigt af
denna företeelse, såsom varande den första mer djupt
ingripande rörelse, som efter 1593 föreföll inom
svenska folkets troslif. Den har tillika sin
märkvärdighet såsom en inom vår församling framträdande
uppenbarelse af den vanliga striden mellan
kyrkoförfattningens både olika grundsatser, den centripetala
och centrifugala, statskyrkans och frikyrkans; en strid,
som äfven vid ifrågavarande tillfälle ådagalade den
sanningen, att begge grundsatserna, oaktadt sin
inbördes motsättning, äro såsom ömsesidiga motvigter
oumbärliga för det hela, så framt detta skall frälsas
från en allt förstenande enformighet å ena, och från
en allt upplösande villervalla å andra sidan.
Grundtankarna i svenska pietismen utgjordes af
åtskilliga från tyska trosbröder lånade satser, t. ex.
att statskyrkan dittills laggt för stor vigt på trons
och på bekännelsens, men för liten på gerningarnas
och på lefvernets renhet; —att man följaktligen borde
fordra en varmare, samvetsgrannare och trägnare
utöfning af kristendomens både föreskrifter och
andaktsöfningar; — att för sistbemälte ändamål borde större
sammankomster, eller s. k. konventicklar få hållas
ätven af lekmän och oberoende af presterskapets och
af kyrkolagens föreskrifter. I åtskilligt voro dessa
’) 33. 48—107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
