Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
andliga slapphet, som mångenstädes gjort sig gällande.
Det var visserligen dessa känslor i förening, som
eldade Tollstadius m. £1. och som förvärfvade honom
och hans predikningar så många och så tillgifna
åhörare.
Ofvan berättade inom det gemensamma
pietist-lägret yppade afvikelser från och anfall mot den
lutherska statskyrkan måste mellan dessa båda
magter uppväcka häftiga strider, så mycket häftigare,
som de nya åsigterna stundom angrepo vissa
hufvudpunkter icke blott i den lutherska kyrkans
enskilda, utan i hela kristenhetens gemensamma
bekännelse. Sådant måste djupt såra den tidens
svenska folk, hvilket blifvit uppfostradt i orubbad
öfvertygelse om den lutherska lärans ofelbara sanning och
tillika om svenskarnas ärfda och segerrikt fullgjorda
pligt att densamma skydda. Hvarje afvikelse från
nämnde bekännelse tycktes fördenskull innebära en
afvikelse från den fordna ärorika banan, att affall
från satens bättre jag. Härtill kom den hänförande
magt, som låg i föreställningen om ett folk, som var
äfven i troshänseende sammangjutet till ett fast
sammanhängande helt, så att alla dess medlemmar hade
en Gud, en tro, ett hopp och enahanda bekännelse.
Under hela 1600:talet hade detta förhållande varit
och var ännu ett föremål för svenskarnas stolthet,
att minnas och ifver att upprätthålla. I synnerhet
gällde detta presterskapet. De mer ifriga och
kraftfulla bland dess medlemmar trodde sig förpligtade
att till cn strid på lif och död uppträda mot läror,
sådana som många bland de nyss uppräknade. Men
jemnte de rena bevekelsegrunderna, förefanns
naturligtvis äfven på den sidan mycken mensklig svaghet;
en stel bokstafstro, en bliud kärlek för en gång
inlärda satser, en trög likgilltighet eller ovilja mot
förändringar, och ej minst det äldre slägtets vanliga
missnöje, när det yngre öfvergifver gamla och
beträder ’ nya banor; likaså den presterliga hersk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
