Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189.
såsom den der var lättast att bedraga eller skrämma.
År 1734 anställdes en likartad efterräkning med flere
orättvisa och egennyttiga fogdar i Småland
Räfsterna med amiralitetet och med åtskilliga högre
ämbetsmän äro redan omtalade. Regeringen utfärdade
äfven nya och omständligare förhållningsbref och
reglementen för nästan alla ämbetsmän och ämbetsverk,
och så många, att deras blotta uppräknande skulle
fylla flere sidor. Åt dessa föreskrifter sökte
styrelsen gifva bindande kraft, genom att sjelf föregå med
exemplet af samvetsgrann verksamhet och genom att
strängt hålla efter dem, som uppförde sig på annat
sätt. Likväl återstod mycket att önska och rätta,
serdeles med hänsyn till det ämbetsmanna-förtryck>
hvilket, i sig sjelft gammalt, blifvit än mer utbildadt
under det tjenstemanna-välde, som i skygd af Karl
den elftes envälde uppväxt2). Ofta förekommo
nämligen bittra klagomål öfver ämbetsmän, som tilläto
sig att för mutor eller af andra brottsliga
bevekelsegrunder rubba lagens ech rättvisans gång.
Såsom förut blifvit anmärkt, egde dock
ämbets-männerna någon ursäkt i det sätt, hvarpå de. sjelfva
hade af den förra regeringen blifvit behandlade *).
Från besagde tid egde nästan en hvar bland dem
stora fordringar för löner, som antingen lemnats
obetalda, eller ock gäldats med värdefattiga nödmynt.
Dessa fordringar blefvo nu af ständerna nedflyttade
till den i ordningen åttonde klassen af de
riksskulder, som borde godtgöras, och förekommo således
icke till någon större betalning förr än efter 1726,
och i hufvudsaken först inemot 1738; och deras värde
blef äfven då nedprutadt ofta med en fjerde-
stundom med en tredjedel, kanske med hälften. Och, i
sanning, de kunde näppeligen hvarken förr eller full-
’) Aådsprot. Jan. 17*4.
*) 18. Ii uppl. 110—417, IM.
*) M. 154, 415.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
