Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210.
och bland annat en liflig ordvexling mellan angriparen
Wulfvenstierna och försvararen Karl Sparre l).
Motståndarnes skäl voro, att ingen kunde lita på turkiska
styrelsen, hvilken merendels ombytte åsigt hvarje gång,
den ombytte storvisir; — att svenskarna skulle komma
att genom detta, liksom genom ostindiska kompaniet,
utföra värdefulla varor, jern och kläde, men införa blott
värdelöst öfverflöd, t. ex. vin, kaffe och russin m. m; —
att staten genom beviljade friheter och understöd
samt genom skänkerna åt Algier och Tunis förlorade
15- eller 17- eller till och med 20,000 d. s. årligen,
hvilket sedermera skulle af andra skattdragande
ersättas; — slutligen, att de penninge-starka
engelsmännen skulle vid inköpet öfverbjuda och vid
afsättningen undersälja svenska bolaget. Horn förklarade hela
planen för ett luftslott. Denna åsigt delades ock af
flere främmande sändebud, Fitzkau från Saxen och
Ehrenschild från Danmark2). Andra sidan deremot
påstod och ville bevisa, att stora fördelar skulle
vinnas, men skälen voro svaga. Deras åsigt segrade
dock till följe af hattpartiets växande magt, hvarpå
det levantiska handelskompaniet eller en s.
k.’direktion öfver levantiska handeln blef i början af 1738
stadfästad. Bolaget oktrojerades på en tid af tio år
och gynnades medelst uteslutande rättighet att handla
på alla orter öster om Morea och medelst
åtskillig tullfrihet både vid ut- och införseln.
Sistnämnde friheter voro så stora, att de beräknades
hafva under hela tiden af kompaniets tillvaro stigit till
700,000 d. kp. m.; och mösspartiets smygskrifter på-
’) Adelns prot. Oktober 1738.
9) Danska min. br. den 6 Jan. 1738. Ett annat danskt
sändebud, Lynar, ville icke afgöra frågan om företagets
nytta eller skadlighet, enligt hans tryckta berättelse i
Lynars Staatsschriften 1. 204. Men i det manuscript
deraf, som finnes i Uppsala och i Linköpings Bibi. är
Lynars omdöme öfver levantiska kompaniet lika med Horns,
Fitzkaus och Ehrenschilds. Han kallar det »ett
privilegiera dt bedrägeri.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
