Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tso
SJTJTTCXNDBS K APITLET.
MYNTKT.
Redan förut har läsaren lärt känna den oreda, i
hvilken Sverges penninge-förhållanden under ären
1715—1718 blifvit försatt*, samt orsakerna1). För
att införa bättre ordning, vidtogo frihetstidens
ständer icke mänga, men kraftiga cch välberäknade
anstalter.
Ben första var att afskaffa största delen bland
de många, minst 18 olika myntsorterna, som 1718
förefunnos, och hvilka voro till vanpris nedsjunkna
och derjemnte genom sin olika och föränderliga kurs
mycket förvillande. Ordnandet skedde derigenom, att
ständerna med egen kännbar förlust nedsatte
mynttecknens och mvntsedlarnes värde till hälften; —och
ytterligare derigenom, att samma ständer åtogo sig
tunga bördor af bevillningar och tullicenter för att
kunna genom så anskaffade medel inlösa
mynt-teck-nens och myntsedlarnes återstående hälft, samt de
öfriga nödmynten, obligationerna, lönings-sedlarna,
rän-teri-sedlarna m. fi.
Andra åtgerden var att för framtiden förekomma
sådana tilltag, som de från Karl den tolftes sista år.
Man ville väl icke borttaga den rättighet att slå
mynt, som nästan alltid varit konunga-magten
tillerkänd; men, uppskrämda genom missbruken, läto
ständerna i regeringsformen af såväl 1719 som 1730
inrycka det stagande, att vid myntningen skulle, ulan
ständernas vetskap och samtycke, ingen förändring af
skrot och korn kunna vidtagas.
•) gg. 64—85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
