Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beskrif’ningarna Öfver såväl svenska härens tillstånd
som Lewenhaupts egen person. Vi minnas ock, huru
till följe af dessa omständigheter Lagercrantz
fängslades och fördes till Stockholm 1). Vid framkomsten
blef han mottagen med stor ovilja och satt i ett
fön-stergallradt fängelse; just samma rum, i hvilket man
ungefår ett år förut insatt Johan Gyllenstierna, sedan
denne blifvit genom Lagercrantz ertappad och häktad.
I början var, som nämndt är, behandlingen
mycket sträng. , Lagercrantz kunde blott medelst små
blyerts-bref eller tecken genom fönstret underhålla
någon gemenskap med sina vänner, förnämligast tvänne
hans svågrar vid namn Peter och Julius Silfversköld.
Han var sjeif mycket orolig, och det icke utan skäl.
Jag har, skref han till en bland sina förtrogna, jag
har stora anledningar att frukta för både fransyska
och holsteinska partierna. Begqe hafva mig fast; ty
jag är vid begge bunden genom erhållna penningar.
En annan gång hette det: jag motser med
förskräckelse hvarje post från Finnland; ty Crepy, (det var
en fransysk ofta begagnad mellanlöpare), kan när
som häldst störta mig i olycka; en sak, som endast
baron Anders, (Anders J. v. Höpken) mägtar i någon
mån förekomma. Afven fruktade han för ovänner
inom finska hären, nämligen Lewenhaupt, men i
synnerhet Buddenbrock och major Liewen. Han ansåg
sig stundom vara en alldeles olycklig och förlorad
man; t. o. m. så, att han tänkte på rymning. Stundom
åter lifvades hoppet. Kunde jag, skref han gång på
gång, kunde jag blott blifva fri och få tillfälle att tala
vid menniskorna, skulle nog allt blifva godt igen. De
personer, på hvilka, utom besagde slägtingar, han
mest räknade voro, A. J. v. Höpken, som likväl icke
hade hans fulla förtroende, samt Wrede,(Henrik Jakob?)
och i synnerhet holsteinska sändebudet Pechlin. Genom
dessas och andras förord, blef ock fängelset mildradt,
>) 35 201—203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
