- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 36. Fredriks regering. H. 6. Efterräkning med Hattarna, Dalkarls-upproret, tronföljare-valet och dyningarna efter stormen /
135

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en gång vår konung. Viljen i nu genom ytterligare
motstånd ställa eder i onåd hos vår blifvande
öfver-hel? I kunnen väl slå ihjel några tusen menniskor;
men derigenom blifver icke det lagligt, som i sig sjelft
är olagligt. Dessa ord jemnte en hos många liflig,
ehuru ej uttalad längtan efter freden verkade.
Sche-din, som förde talmansklubban, var dessutom
synbarligen modfälld och förlägen; och de närvarande
dalkarlarna gåfvo slutligen sitt bifall till Adolf Fredriks
val. Just i detsamma och till ytterligare stadfästande
af samma åsigt, anmäldes en beskickning från
krigsfolket på den nyss hemkomna galérflottan.
Etthun-dradeferntio man af nämnde tropp omgåfvo huset och
in i rummet trädde en kapten Apiarius, åtföljd af 30
soldater, alla stora och starka karlar och med
under-gevär vid sidan, hvarpå kaptenen tilltalade de
församlade upprorsmännen på följande sätt. Jag och
mina kamrater hajva blifvit från krigsfolket på
ga/ér-floUan skickade för att fråga, hvad i hafven här att
göra? Vi soldater hafva erhållit kongl. majestäts
tiliåtelse att hemvända till våra boningar; emedan
riket nu återbekommit den hugneliga freden. Men
det förspörjes, att i, dalkarlar, viljen upprifva denna
fred. Sker del, så måste vi ut igen på sjön och slita
ondt, och det är icke att längta efter. Vi äro dock,
äfven vi, landets barn, hvilkas bästa bör afses. Vi
äro också 0,000 man, och vi ämna med lif och blod
försvara den nu af slutade freden. Eller hur gossar!
sade han, vändande sig till manskapet, är icke detta
våra kamraters vilja? Alla soldaterna räckte upp
sina händer och ropade med en mun och som en
man sitt högljudda: Ja! hvarpå kaptenen vände sig
åter till dalkarlarne och sade: Ja, mina vänner!
gören nu, hvad eder lyster, och faren väl! hvarpå han
genast gjorde höger om vänder eder och med sina
kr.m-rater lemnade rummet. Genom detta uppträde blefvo
c’.alkarlarna än medgörligare. Några ögonblick der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/36/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free