- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 37. Fredriks regering. H. 7. Tiden från 1743 till 1751 /
34

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konungen sjelf infunnit sig för att se efter, hur hans
älskarinna skulle mottagas. Det unga hofvet å sin
sula tillät sig åtskilliga opassande gäckerier med den
gamle konungen. Det begabbande namn, hvarmed
han af Lovisa Ulrika belädes, hafva vi nyligen
berättat. Adolf Fredrik sjelf var härutinnan ingalunda
tadelfri. En gång, t. ex. stående bakom konungens
stol, satte han på sig en bland dennes peruker och
förehade derunder allehanda löjliga åtbörder; men
tillika så oförsigtigt, att den gamle fick se det i en
midt emot hängande spegel; med hvilka känslor kan
enhvar begripa. Spänningen mellan båda hofven
blef så häftig, att t. o. m. konungen i Preussen

O7 o

våren 1746 rådde sin svåger och svster till iakt-

«— v

tagande af mer saktmod och varsamhet.

O

Vi hafva redan omtalat, huru Lovisa Ulrika
vid sitt första uppträdande i Sverge väckte något
missnöje genom den högdragenhet, som visades mot
riksrådinnorna ; men ock huru och af hvilka orsaker
detta förstummades eller öfverröstades, åtminstone
för tillfället. Likartadt missnöje vaknade dock snart
omigen och nu till större lif och allmänlighet, dels
genom den stolthet, hon fortfarande ådagalade mot
något hvar, dels och i synnerhet genom det djerfva
och sjelfrådiga sätt, hvarpå hon genast blandade
sig i statsärendernas gång och sökte leda dem
stundom i en rigtning, stridande mot konungens,
prinsens och svenska folkets önskningar.
Tilltagsenhe-ten härutinnan väckte så mycket mer ovilja, som
åsigterna och förslagen ofta nog voro, som nämndt
är, alster mer af infall än besinning, mer af
personliga än politiska skäl. Man trodde henne också
redan nu hafva beslutat så snart möjligt utvidga
konungamagten, kanske införa enväldet. Till
sistnämnde misstanke förefunnos verkliga anledningar 1),
men äfven inbillade togos. Dagen före bilägret och

1 ) Om hvilka planer mera framdeles.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/37/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free