Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missnöje. Sommaren 1744 ville näml., som berättadt
är, konungen företaga en utlart till södra Sverge för
att, som lian sade, åtfölja Adolf Fredrik på några
dennes mönstringsresor; men, som man visste, för
att åt sig utvälja en ny älskarinna; och han begärde
penninge-anslag till denna så kallade mönstringsresa.
Men i rådet talade Akerhielm mot både resa och
respenningar. Det vore, mente han, för lionwngen
opassande att såsom en andra person följa med på
en färd, der kronprinsen i egenskap af mönsterherre
vore den förnämsta ; statskassan behöfde derjemnte
förskonas från onödiga utgifter; allmogens hästar
likaså från onödiga kung sskjutsar, häldst nu under
andtiden. Konungen var dock envis, och under ett
sednare råds-sammanträde, vid hvilket Akerhielm
händelsevis icke infunnit sig, blefvo respenningarna
beviljade. Men vid nästa sittning kom han åter
tillstädes, och ville då omintetgöra det gilna bifallet,
eller åtminstone nedpruta den medgifna summan ; dock
båda delarna förgäfves. Vid samma tid har han ock
såsom öfverste-marskalk gjort konungen några
föreställningar om beskaffenheten al dennes beryktade
smågunstlingar. Följden af så det ena som andra
blef, att äfven Fredrik vände sig från Mössorna. Men
emedan Hattarna sällat sig till det nya hofvet, blef
han till en tid stående nästan ensam och omgifven
af blott enskilda smickrare och gunstlingar.
Gemensamt missnöje med Lovisa Ulrika alstrade dock under
loppet af åren 1745 och 1746, några försök till
försoning mellan honom och Mössorna, dock med föga
framgång. Också var han nu mera så förslappad,
att han ej kunde fatta något kraftfullare beslut eller
blifva föremål för några vigtigare beräkningar, och i
alla händelser egde Hattarna i Erland Broman ett
starkt band på den mer och mer svage mannen.
Mössorna förblefvo sig lika. Deras parti var
talrikt; men kunde ej heller under dessa år uppvisa
en enda man, som mägtade ordna och planmessigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
