Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven längre fram flere gånger kraftigt och i samma
anda ingrep i ärendenas gång1).
Innan rättegången kommit i fart och äfven
sedermera sökte den vanliga samman-jemnkaren Ungern
Sternberg att medla till mildring, om möjligt till
försoning. Det berättades, att han bad Adolf Fredrik
öfvertala Lovisa Ulrika att icke drifva förföljelsen till
någon ytterlighet, och att de äfven gifvit ett sådant
löfte. A andra sidan och för att undvika hårdare
o
brytningar bad han Akerhielm sjelf begära afsked,
hvartill denne förklarade sig villig, dock mot
erhållande af pensjon: ty Akerhielm hade icke samlat
någon större förmögenhet. Denna fördel ville dock de
häftigare Hattarna och i synnerhet Palmstierna
ingalunda medgifva. Sistnämnde herre fordrade t. o. m.
att de anklagade riksråden skulle under vakt föras
till och från domstolen, hvilket dock Hemliga
Utskottet alslog. Andra bland Hatt-partiets anhängare gingo
så långt, att de talade om att icke blott häkta
Akerhielm, utan ock att dörnma honom från lifvet.. General
Stenflycht kallade honom en förrädare, och Axel Sparre,
han varo svåger till Tessin, mente, att. man icke burde
tillåta Akerhielm medelsi tagel afsked frikopa sig från
lagligt ansvar. Sparre gick i sina påståenden så långt,
att t. o. m. Palmstierna måste uppmana honom till
sans och måtta. Eljest ansåg man sistnämnde herre
vara den, som förnämligast ledde och pådref
förföljelsen mot Akerhielm, och att han gjorde det för att
derigenom ställa sig in hos tronföljare-paret, och
undantränga den afundade Tessin.
I förstone hade, som vi sett, Hattarna
förnämligast fästat sig vid Akerhielms yttrande om
principa-latet Förmodligen funno de likväl denna anklagelse.
’) Det var denne Lillienberg, hvilken 1768 sasom
president i bergskollegium, var den förste, som förklarade sitt
kollegium hvilande, intill dess Adolf Fredrik återtoge den regering, han
nedlaggt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
